Studiebesök på balthazar

Den 27/3 var jag och tre klasskamrater på Balthazar Science center i Skövde som är ett utställnings- och aktivitetscentrum som arbetar med naturvetenskap, teknik och matemtatik.
Det var en mycket spännande och intressant dag. Vi fick möjlighet att följa två klasser som gick i år 2. Eleverna hade jobbat med ett tema som handlade om rymden deras besök på baltazar skulle avsluta temat.
Eleverna var indelade i två grupper de fick se en pjäs som handlade om Aristoteles och Galileo Galilei. Efter pjäsen fick eleverna lyssna på en lärare som berättade om de olika planterna och se hur de olika planeterna rör sig och även titta på olika stjärnbilder. Därefter fick eleverna själva gå runt och utforska och exprimentera området.
De lärare vi fick träffa var mycket kunninga på sitt ämne var duktiga på att fånga elevernas uppmärksamhet.

Efter att elevgrupperna var klara på balthazar fick vi möjlighet att sitta ner och prata med de som jobbade där. Balthazar vill väcka lust till att exprimentera och vilja utforska olika saker. De hoppas på att efter ett besök här har fler nya frågor väckts i huvudet. Dessa frågor som man tar med sig till skolan, jobbet eller var man nu befinner sig. Skolklasser kommer gärna hit, men det är även öppen för allmänheten. Tanken är bland annat att det som inte lärarna kan genomföra i klassrummet kan balthazar kunna erbjuda. Skolorna får gärna låna med sig temalådor, dessa temalådor innehåller material som man behöver för att genomföra ett tema, lektion om exempelvis magneter.

Det gavs även tid till oss att utforska stället vilket vi gärna gjorde.
(Här följer lite bilder från balthazar).

Jag försöker med hjälp av repet dra upp mig,

vilket inte var helt lätt.

Här lyckades jag hålla bollen i luften ett tag.

Här skulle jag försöka få lampan att lysa genom att cykla så fort jag kunde.

Jag står i luften!

Så här ser temalådorna ut som skolorna kan låna med sig.

Teknik i skolan

Jag har haft förmånen att närvara vid lektioner i ämnet Teknik i olika åldrar. Skolans lärare har gått en halvdags utbildning på Dalenium i Stenstorp tidigare i vår och nu har de kunnat omsätta sina nya kunskaper om hur tekniska apparater ser ut inuti till sina elever. Precis som jag skrivit i ett tidigare inlägg om teknik på förskolan handlar det även i år 1 om att "pilla" sönder tekniska prylar för att se hur de ser ut inut enligt Snilleblixtarna. Lärarna anser att de fått utmärkta handledningar med sig därifrån om hur de ska lägga upp tekniklektionerna, vilket underlättar lektionsplaneringen.

Årskurs 1 och förskoleklassen
inledde sitt teknik-tema med att gå en tipspromenad om olika verktyg och lärarna gjorde även eleverna uppmärksamma på tekniken genom historien genom att titta på hur vispen utvecklats. Sedan fick de pilla sönder diverse tekniska föremål för att se hur de ser ut inuti samt gått ett steg längre att "sätta ihop" de olika delarna till något nytt. Lärarna påpekar att det är svårt med dagens elektronik eftersom det mest innehåller kretskort och är svåra att ta isär. De hade dock fått tag i en gammal förstärkare där de kunde visa eleverna ljudets gång innanför ytterhöljet. Eleverna samarbetar i grupper och får fylla i en slags labrapport om sin uppfinning. Då får de möjlighet att utveckla förmågan att omsätta kunskap om teknik, teknikanvändning och konstruktion till egna ställningstaganden och praktisk handling som är ett av strävansmålen i kursplanen för Teknik.
Här ser man att fantasin är det inga fel på då eleverna samarbetat och åstadkommit alla möjliga skapelser
Den här gruppen har byggt en "skejt-pård" av benen till en gammal dvd och en fjärrkontroll där batteriluckan får fungera som bagagelucka. Smart att kunna ha det på sin "skejt-pård" så man kan ta med sig saker.....

Den här tjejen har byggt en "eld-skejpord" med volymrattarna till en gammal stereo till hjul.

En "vattenskotär"

Har har det blivit en "motorbåtfemtusen" av ett gammalt strykjärn. Botten av strykjärnet hade en annan grupp tagit och gjort en spegel av

Eleverna i den här gruppen hade tillverkat en mindre modell av ett badhus med vilstolar och vattenleksaker. Som sagt; fantasin är det inga fel på i den här åldern, vilket är ett mycket bra redskap då man ska konstruera praktiskt.
De flesta hade tyckt att det var roligt, men de tröttnar snabbt vid ett tema där de inte är vana vid att arbeta mycket praktiskt och får gå och leka när de är klara. Tre killar är kvar och pillar isär massor av grejer "Det här är roligare än fri lek"

I År 5
hade de inte kommit lika långt i sitt utforskande av tekniska prylar. De höll på att plocka isär och hade sedan fått i uppdrag av läraren att göra en prototyp. detta i ett förberedande för FinnUpp- tävlingen de får vara med nästa år.

Teknik i skolan; fokus på datoranvändningen

På fältstudieskolan använder eleverna teknik ur olika aspekter varje dag såsom sax, penna, sudd och linjal för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Eleverna använder sedan en kroppslig teknik för att exempelvis kunna skriva, rita, leka och springa ute på rasten. Vid datoranvändning utnyttjas en annan form av teknik, ett arbets - och kommunikationsredskap som kan användas på olika vis beroende på syftet. När eleverna arbetar vid datorn på fältstudieskolan handlar det främst om att spela något slags pedagogiskt spel, för att exempelvis arbeta med sin läs - och skrivinlärning. Eleverna får själva starta datorn, programmera in lösenordet och sätta igång spelet, vilket jag ser som mycket positivt då det här är saker de klarar av galant och har erfarenhet av, läraren hjälper till om det uppstår något problem. Jag observerade två flickor när de skulle spela tillsammans, de diskuterade hur de skulle programmera in lösenordet då den ena flickan bokstaverade ut lösenordet och den andra skrev in det. Det uppstod ett problem när datorn inte godkände lösenordet och läraren kunde inte förstå vad som var fel, då fick jag rycka in och hjälpa flickorna. När det gäller lösenord kan de ibland vara skrivna med gemener, ibland versaler och det förekommer även att det blandas hur som helst. Det tänkte inte läraren på och jag prövade mig fram tills det fungerade; här vågade jag pröva mig fram vilket Nissen i Ginner och Mattsson (1996) talar om, han menar att yngre människor vågar pröva sig fram samt lär sig av sina misstag gällande datorer. Jag kan känna igen mig i vad författaren skriver, både gällande mig själv och yngre elever; vi försöker och finner oftast en lösning som fungerar bra. Flickorna kunde sedan logga in och starta sitt spel, vilket jag såg att de behärskade och de tyckte att det var roligt att spela. Jag noterade att flickorna fick ta en ”omväg” för att starta spelet, de fick leta efter spelet i flera led. Jag sade till läraren att jag kunde lägga upp spelets ikon på skrivbordet och skapa en genväg, vilket hon tyckte var bra att jag gjorde. Flickorna tyckte också att det var bra att jag hjälpte dem ”att starta spelet snabbare”.

Jag reflekterar över hur de här små sakerna jag hjälpte eleverna med underlättade för dem och kan även visa på hur ont om tid samt vilket intresse lärare kan ha för att exempelvis finna genvägar på datorns skrivbord, uppdatera vissa inställningar och liknande. Kursplanen för teknik har som strävansmål att eleverna bland annat ska utveckla förtrogenhet för vanligt förekommande redskap och arbetsmetoder som finns i både hemmet och på arbetsplatser. Eleverna ska även ha kännedom om den teknik som finns i omgivningen. Datorer är vanligt förekommande redskap som vi använder både för arbete, studier och fritidssysselsättning, därför är dess användningsområde komplext och utvecklingen sker i snabb takt, vilket alla lärare kanske inte hinner med. På det viset kan det bli annorlunda när vi nya lärare sedan arbetar. Många av oss har som vana att hålla oss uppdaterade gällande nya program för datorn, olika arbetsmetoder som kan underlätta för eleverna och kan finna lösningar på olika problem som kan uppstå. Förhoppningsvis vill de lärare som arbetar ute på fältet använda våra kunskaper och dra nytta av dem både för dem själva och våra elever. Jag anser att det här kan vara ett steg mot en förändring och utveckling av skolans IKT-användning.

Klassläraren har berättat att de har tänkt starta upp teknikarbete längre fram, hon kunde inte säga något specifikt datum till mig när vi samtalade men jag antar att det blir under nästa termin. Förhoppningsvis kan de starta upp ett långsiktigt arbete som medför måluppfyllelse av kursplanens mål.

Mer teknik i förskolan - skruva isär och undersöka

Vid ett tillfälle på fältstudieförskolan fick jag syn på att några barn på 3-6års avdelningen ”meckade” med olika redskap såsom strykjärn, borrmaskiner och radioapparater. Dessa redskap har föräldrarna skänkt till förskolan då pedagogerna och barnen under en period talade om teknik ur olika perspektiv och hur olika maskiner/verktyg/redskap ser ut inuti. Pedagogerna berättade för mig att de då såg en möjlighet att barnen skulle få ta reda på detta och delgav föräldrarna som också tyckte att det var en bra idé. Flertalet föräldrar letade fram verktyg som de inte behövde eller som var trasiga. Pedagogerna sade att barnen var mycket förväntansfulla under tiden insamlingen av verktyg pågick, när dagen kom då de äntligen kunde sätta igång att ”mecka” samlades många barn kring bordet och kunde sätta händerna i redskapen. Givetvis hade pedagogerna tagit bort sladdar och liknande innan samt var med barnen under de första ”meckartillfällena”, sedan klarade sig barnen mer på egen hand. Jag finner det intressant och spännande att barnen får upptäcka hur olika verktyg och redskap kan se ut inuti, föremålen har många saker gemensamt såsom kretskortet och de har alla en funktion att fylla. När pedagogerna lyssnade till barnens önskemål är det ett tecken på att utgå från barnen och sedan ger de barnen frihet under ansvar att utforska under deras aktiviteter. Ahlrik (2009) nämnde under sin föreläsning att det är värdefullt att synliggöra vår vardagsteknik och dess användningsområden. Vid ett annat föreläsningstillfälle berättade Ahlrik (2009) om att det är viktigt att ge barnen grundläggande tekniska kunskaper. Jag finner att pedagogerna på fältstudieförskolan uppfyller dessa två aspekter av tekniken och dess användningsområden som föreläsaren nämner. På ett lekfullt vis får barnen uppleva, upptäcka och undersöka olika föremål och har möjligheten att samtala med varandra samt pedagogerna om vad de finner inuti föremålen. Under det ”meckartillfälle” jag observerade kunde jag se att barnen verkade nöjda med att få undersöka och skruva isär olika föremål, samtalen var livliga och den här aktiviteten lockade både pojkar och flickor vilket jag anser är positivt.

Referenser:

Ahlrik, A-S. (2009). Ämnet teknik, innehåll och tillämpningar. Föreläsning vid Högskolan i Skövde den 090130.

Ahlrik, A-S. (2009). Teknikämnet och tidiga åldrar. Föreläsning vid Högskolan i Skövde den 090210.

Seminarium 5/5 Arbetsplan och mål

Under dagens seminarium diskuterade och analyserade vi de arbetsplaner vi fått med oss från våra fältstudieplatser dels ur ett skolperspektiv men också ur förskoleperspektivet. Vi delade upp vår sammanfattning mellan skola och förskola så som följer nedan.

Skola:

Vi ser arbetsplaner som en bra grund och underlag i både planering, genomförande och utvärdering av undervisning och lektioner i skolan. När arbetsplanerna dessutom utgår från läroplan och kursplan ser vi dem som en trygghet för läraren att utgå ifrån. Samtidigt menar vi att det är ytterst viktigt att arbetsplanerna revideras och uppdateras kontinuerligt vilket vi såg att inte alla skolor gör.

Flera av oss har arbetsplaner som är utformade som detaljerade matriser med specificerade mål, sätt eleverna kan nå målen på och hur måluppfyllelsen kan ses. Däremot har vi inte sett hur detta praktiseras i undervisningen och inte heller hur delaktiga och medvetna eleverna är om dessa mål och hur dessa skall uppfyllas. Dessa arbetsplaner och matriser är betydelsefulla och fungerar som en hjälp för lärarna nu när de skall göra skriftliga omdömen i de olika ämnena för varje enskild elev. Det finns skolor där de inom NO-ämnena har ett undersökande arbetssätt som innebär att eleverna ställer en hypotes och utifrån denna får experimentera, observera och sedan dra en slutsats. I de olika momenten i detta arbetssätt kan pedagogen se elevernas lärande och hur de uppnår målen. Andersson (2008) menar att detta sätt att variera teoretiska fantasier och praktiskt arbete i form av experiment är ett viktigt drag inom det naturvetenskapliga arbetssättet. Inom naturvetenskap och teknik upplever vi att undervisningen ofta sker i olika teman. Utifrån arbetsplanerna och vår erfarenhet från VFU kan vi se att teman och andra aktiviteter kring naturvetenskap och teknik oftast sker i åldersintegrerad verksamhet.

Förskolan:

Vi anser att de tre U:na, upptäcka, utforska och undersöka är en bra arbetsstrategi som skall genomsyra hela verksamheten. Vi pratade också om att man på förskolan bör lyssna på vad barnen vill göra och få in naturvetenskap i det. Om barnen tillexempel har hittat en intressant svamp ute på gården kan pedagogerna visa och prata om den med barnen. Det går också att prata om naturvetenskap i förskolans många och olika miljöer. Ett exempel är tamburen där man kan prata om vad det är för väder ute och hur det ser ut ute. Det går att få in naturvetenskapen på ett naturligt sätt i alla situationer på förskolan. Vi diskuterade att det inte är ofta som förskollärare vet om att det finns arbetsplaner för natur och teknik. När skolan, som tillhör samma enhet, sedan letade fram sina arbetsplaner visade det sig att de hade arbetsplaner för förskolan. På några förskolor visste de om att det fanns, men de låg inte framme utan fick rotas fram. Arbetsplaner är bra att ha som en grund för verksamheten, om de efterföljs.

Exempel på mål och hur de skall uppnås i förskolan

Mål: Värna om sitt välbefinnande och sin hälsa. Pedagogerna på denna förskola har gymnastik, rytmik och går på promenader med barnen för att lära barnen. För att se barnens lärande utvärderar pedagogerna med hjälp av dokumentation.

(Mål ur Lpfö98 Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelsen för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande.)

Mål: Vi vill ge de äldsta barnen tillfälle att prova och utforska datorns möjligheter. Denna förskola menar att datorn skall på olika sätt i styrda aktiviteter och genom pedagogisk dokumentation tydliggörs utvecklingen hos barnen i arbetet.

(Mål ur Lpfö98 Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa, och konstruera med hjälp av olika material och tekniker.)

Andersson, B. (2008). Grundskolans naturvetenskap. Studentlitteratur

Aspö gård

Vi hade en mycket inspirerande förmiddag med Manne Ryttman på Aspö gård strax utanför Skövde. Det är helt otroligt att skogen finns så nära inpå stan och jag hoppas att lärare runt omkring utnyttjar denna förmån. Manne menar att det finns forskning som visar att utomhuspedagogik minskar stress och konflikter vilket leder till att barn lär bättre och jag tror även det gällde oss. Att praktisera de övningar man kan göra med barnen gör att man lättare kan förstå dem och sedan omarbeta dem utifrån den aktuella barngruppen. Det var kallt och rått och vi var stundtals frusna och saknade långkalsonger, men det gjorde ingenting eftersom vi fick röra på oss både kroppsligen och i huvudet i olika lekar. Jag tror att Manne fick in de flesta skolämnen under denna förmiddag, vi fick genom gatuteater föreställa ett träds uppbyggnad vilket gjorde att vi lättare kunde förstå den, till skillnad om vi läst det i en bok eller hört en föreläsning. Han visade även på bra exempel att lära sig engelska ord och även att lyfta in barns verklighet i skolan; mobiltelefonen med dess kamera istället för som många skolor gör, förbjuda den. Vi visste inte innan vad som väntade oss därute på Aspö och dagen blev mycket bättre än vad man kunde tro innan. Tack så mycket Manne för en mycket inspirerande och lärorik dag!

Teknik på förskolan

Den teknik jag har sett med blotta ögat bland barnen på min fältstudieförskola skiljer sig inte så mycket från vad jag tror finns på alla andra förskolor. Jag har observerat barnen då de leker och vilken teknik de använder sig av dagligen och kan nämna uteleken då barnen klättrar i träd, cyklar eller åker bobby-car eller kör med bilar i sandlådan. Där kan de också gräva och ösa i hink eller använda vatten/sandhjul. På gården finns även bandymål med klubbor som verkar väldigt populära bland pojkarna. Nu när det blir varmare ute tycker barnen om att ”måla” med vatten i penseln, barn verkar aldrig sluta fascineras av hur vattnet gör färgen på ex husväggen mörkare, men att den snart ljusnar igen om den inte ”målas” över igen.

Då barnen leker inne är de i byggrummet med lego, klossar eller kulrör,
de är i skaparverkstan och klipper eller målar med olika pennor och färger. Där kan de också pärla halsband eller pärlplattor. Uttalade tekniska föremål är datorn som står i ett av rummen och som får användas av max två barn i taget i högst 30 minuter enligt en skylt samt cd-spelaren som används i discorummet då barnen dansar och sjunger till de senaste melodifestivallåtarna.
Den här pojken har byggt en kamera av två mjuka klossar, deras fantasi och kreativitet är det inget fel på.

Alla dessa aktiviteter och material är exempel på teknik. Alla föremål har mer eller mindre krävt tekniska uppfinningar som människan skapat utifrån sitt behov att förbättra sina förmågor. Då barnen klättrar eller pärlar använder de ofta teknik som de själva kommit fram till efter att ha prövat sig fram hur de på bästa sätt kan nå sitt mål med aktiviteten. De kan observera hur deras kamrater gör eller pröva sig fram vilken teknik som passar bäst, vilket är viktigt för barnens allmänbildning enligt Anna-Stina Ahlrik (20090130).

"Pilla" med Snilleblixtarna
Den här veckan hade de tänkt börja ”pilla” på avdelningen och jag hade därför bokat in min sista fältstudiedag. Personalen har varit på en halvdags utbildning på Dalenium i Stenstorp där de fått ”pilla” själva och det var så roligt att de aldrig ville sluta. De ansåg att det är av stor vikt att de själva fått vara med och utföra övningen praktiskt som de sedan ska göra med barnen eftersom det då är lättare att förstå hur det fungerar och vad de kan göra annorlunda med sin barngrupp. Att ”pilla” med tekniska föremål är det första steget i snilleblixtarna för att väcka barnens nyfikenhet kring teknik och uppfinningar. Tyvärr fick jag inte vara med då barnen upptäckte hur tekniska saker ser ut inuti eftersom trots att det är över en månad sedan som pedagogerna bad föräldrarna om föremål så var det fortfarande efter ett par påminnelser flera barn som saknade något att ”pilla” med. ”Det är tur att vi är så flexibla på förskolan” sa en pedagog lite ironiskt, de ville ju börja med projektet i god tid innan sommarlovet. Jag får se om jag kan smita dit en dag om ett par veckor för att se vad barnen lär och utvecklar genom att ”pilla” sönder sina gamla cd-spelare och kameror. Men varför inte börja med att pilla sönder föremål som barnen använder varje dag; Hur fungerar en sax? Hur ser en penna ut inuti? Hur kan färgen komma ut? Jag tror att vi glömmer de närmaste mest självklara tekniska uppfinningarna ur barnens vardagsliv. Diskutera hur olika föremål hör ihop med någon tekniska uppfinning, ”det finns inget rätt eller fel inom teknik och naturvetenskap bara man kan motivera” (Anna- Stina Ahlrik 20090130)

Referenser: Anna-Stina Ahlrik, föreläsning vid Högskolan i Skövde om Ämnet teknik, innehåll och tillämpningar 30 januari 2009.

Studiebesök på Balthazar 29/4

Jag besökte Balthazar tillsammans med tre andra studenter. Under dagen var fyra olika barngrupper på besök, från förskolebarn upp till elever i år 3-4. Pedagogerna på Balthazar var oerhört kunniga, duktiga och mycket trevliga, vi kände oss väl omhändertagna. Vi fick vara med på olika moment såsom introducerande drama som handlade om det aktuella ämnet, ämnesteori, praktiska experiment och vi undersökande även de olika rummen som fanns. I rymdrummet fann jag ett skåp där olika meteoriter visades, bland annat magnetit vilket jag tyckte var mycket intressant:)
Besöket på Balthazar var spännande och intressant, det gav mycket inspiration till framtida arbete med barn/elever och deras experimentlådor ser jag som en stor tillgång för förskolor och skolor.

Konstruktionsteknik på förskolan?

Jag måste visa ett jättefint torn/slott som barnen på "min" förskola har byggt. Man kan väl säg att barnen har använt sig av teknik när de byggt detta. De behöver använda sig av en teknik som gör att bygget inte rasar till exempel. Kan man kalla det konstruktionsteknik? Teknik är ju inte bara prylar, man kan även använda sig av teknik när man utför en rörelse. Att till exempel hoppa höjdhopp kräver en teknik. Jag tycker i alla fall att det är väldigt snyggt byggt, jag blev fascinerad.

Utvärdering av lektionstillfälle i skolan med elever i år 1-2

Jag valde att genomföra utvärderingen med alla fjorton elever i helklass där jag först bad eleverna berätta vad vi har arbetat med gällande magneter. De berättade att vi hade samtalat om magneter och hur de fungerar, de hade fått höra en saga och genomfört ett experiment. Jag sade att vi skulle fortsätta tala om magneter även vid det här tillfället och visade vår Concept Cartoon där fem stycken figurer berättar olika påståenden om magneter. Elevernas uppgift handlade om att hjälpa figurerna vilken/vilka påståenden som stämde/inte stämde samt motivera varför. Jag satte upp Cartoonen på tavlan, talade om ett påstående i taget och ställde frågor till olika elever om dessa påståenden. Här kunde eleverna visa vad de lärt sig om magneter och hur de förstår magnetens egenskaper vilket var vårt syfte med lektionstillfället. När vi talat om figurernas påståenden fick eleverna rita och berätta vad de har lärt sig om magneter samt fundera över om de sett magneter någon annanstans. Jag observerade eleverna under tiden de ritade, samtalade med dem om vad de ritat och skrivit, de kunde uttrycka flera olika aspekter av magnetens egenskaper och jag kunde se att vårt mål var på väg att uppfyllas. När eleverna hade ritat färdigt samlades vi igen och några elever fick berätta vad de ritat och skrivit. De tog upp olika perspektiv såsom att magneter finns på kylskåpet, har olika form, har förmågan att dra till sig järn samt kan repellera och attrahera beroende på vilka sidor som sätts ihop. Jag ställde frågan om ”Hur kan vi hindra magnetens kraft”? ännu en gång då den användes som en kriteriefråga för måluppfyllelse. Eleverna kom ihåg att vi hade talat om det sist och kom fram till att vi använde en pusselbit mellan whiteboardtavlan och magneten. Vi prövade detta igen och eleverna fick sätta ord på vad som hände; ”magneten drar sig nedåt, åker nästan kana” som en elev uttryckte det. ”Den vill sitta fast på tavlan, kraften är stark” berättade en annan elev. En flicka berättade att alla atomer måste ligga åt samma håll inuti magneten, annars fungerar det inte. Hennes svar tyder på att hon förstår magnetens förmåga och varför den kan dra till sig föremål av järn.

Vid utvärderingstillfället kunde jag se att de uppsatta mål för lektionen uppnåddes då samtliga elever redogjorde sin förståelse för magneter och hur de fungerar. Jag finner Concept Cartoon som ett bra pedagogiskt hjälpmedel för utvärdering, eleverna fick i uppdrag att hjälpa figurerna och berätta vilka påståenden som stämde/inte stämde. Cartoonen medförde att ett lekfullt inslag kom in i undervisningen, eleverna kunde berätta med egna ord vad de lärt sig vilket gav mig ett underlag för att tyda måluppfyllelse och de var fokuserade på figurernas tankar.
Klassläraren berättade att eleverna har samtalat om magneter flera gånger med varandra och de tyckte mycket om att utföra experimentet, vilket känns roligt att få höra.

Utvärdering av magnetlektion/samling i skolan och förskolan

Utvärdering i skolan med Concept Cartoon
I skolan delade vi klassen i två grupper och vi fråga eleverna vad de kom ihåg om magneter. De kom ihåg en hel del! De nämnde att magneter är gjorda av järn och att det finns magnetkulor, alltså att magneter kan se olika ut. De nämnde också att det var den vita och den röda sidan som fastnade i varandra och att magneter fastnar på metall. Den andra gruppen sa ungefär samma saker men de nämnde också att man kan använda magneter att sätta upp saker på kylskåpet med. Vi gick sedan igenom varje påstående på vår concept cartoon med eleverna och diskuterade om de stämde.

Genom denna utvärdering kan vi se om eleverna har nått de mål vi satt upp för lektionen.
Vi upplever att eleverna har förstått en del om magnetens grundläggande egenskaper. Magneten drar till sig föremål av järn, den har två sidor/poler och den attraherar och repellerar. De verkar också ha en bild av vad man använder magneter till i vardagen.


Utvärdering i förskolan
Vi satte oss ner och pratade med de förskolebarn som var med vid lärandetillfället. Vi frågade dem om de kom ihåg något om magneter och de hade mängder med svar. Man kan sätta dem på kylskåpet och de fastnar på spikar och element. En tjej nämnde att magneterna snurrade runt och de ville inte klistra ihop sig. En annan tjej förklarade för oss att magneterna inte har någon dragningskraft när två lika sidor möts. De sa också att det finns stora och små magneter. En kille sa att det finns två håll på en magnet, en höger och en vänster. De berättade också att röd och vit sida kan sitta ihop.
Vi anser att barnen har förstått mycket om magneter. De har tagit det vi berättade för dem och omvandlat det till egen kunskap som de berättar för oss med egna ord.

Vi är fascinerade över att barnen och eleverna kommer ihåg så mycket av det vi sa under lektionerna trots att det gått två veckor mellan genomförande och utvärdering. Dessutom har vi bara pratat om magneter under ett tillfälle.

// Annika & Johanna

Genomförande av naturlektion om magneter i skolan och förskolan

Skolan
Vi delade in klassen i två grupper med fem elever i den ena och sex elever i den andra. Vi tog med oss den ena gruppen till ett annat klassrum och samlade den kring ett runt bord. Vi började lektionen med att läsa sagan om den magiska stenen som vi själva har skrivit. Sedan gav vi eleverna två magneter var och de fick gå runt i klassrummet och testa vad magneten fastnade på och inte. När de hade experimenterat ett tag samlade vi in magneterna igen och delade labbrapporterna och förklarade vad de skulle göra med den. Eleverna ringade in de saker de trodde skulle fastna på magneten. De kunde tillexempel välja mellan pusselbit, skruv, gummiband och gem. Sedan ställde vi fram en skål på bordet som var full av olika föremål. Eleverna fick sedan tillbaka sina magneter och testade sina hypoteser. De fick sedan fundera på om det blev som de trodde och skriva ner vad som fastnade och inte fastnade. Efter detta fick eleverna fick eleverna försöka komma på vad som var gemensamt bland alla de saker som fastnade, detta diskuterade vi också gemensamt i gruppen. För att tydliggöra magnetens egenskaper för eleverna berättade vi lite mer om dem och visade att magneter även stöter ifrån varandra (repellerar). Vi nämnde också att alla magneter har en nord- och en sydände och att alla magneter innehåller ”småmagneter”, atomer. Lådan med järnfilsspån togs fram för att visa eleverna magnetens magnetfält. Vi avslutade lektionen med att fråga eleverna hur man kan hindra magnetens kraft. Mellan de två lektionerna pratade vi om vad som kunde ändras och förbättras till nästa gång. Vi var nöjda med lektionsupplägget och tyckte bara att vi behövde förklara labbrapporten lite tydligare. Vi kände att ville anpassa tillfället efter gruppen. Annars utförde vi den andra lektionen på samma sätt som den första.

Reflektioner
Grupperna var livliga, de hade lite svårt att koncentrera sig, men vi fick intrycket av att de hade roligt under lektionen. De tyckte speciellt att det var kul när de själva fick experimentera med magneterna. Det var en tjej i en av grupperna som hade jättesvårt att läsa labbrapporten vilket ledde till att hon inte kunde hänga med riktigt. I detta fall skulle det ha underlättat för henne att ha bilder till texten tillexempel. Vi försökte nå alla elever och vi trodde att det skulle gå bra när gruppen bestod av så få elever. Men vi anser att det ändå var svårt att nå fram till alla elever, speciellt de tysta. De elever som pratade mest fick mer uppmärksamhet och fler frågor för att rikta deras uppmärksamhet mot det vi höll på med. Detta är något som är värt att tänka på till nästa gång ska ha lektioner.

Förskolan
Vi hade två grupper mer tre barn i varje. Vi började med att läsa sagan för barnen sedan fick de två magneter var som de kunde gå runt i rummet med och undersöka var de fastnade. Undertiden barnen undersökte, observerade vi dem och ställde frågor till dem. Vi tog fram skålen med en massa föremål i, som vi också använt i skolan, och lät barnen experimentera med de föremålen en stund. Därefter gjorde vi tillsammans med barnen en lista på ett blädderblock över de saker som fastnade och inte fastnade. Vi avslutade lärandetillfället genom att prata om magnetens egenskaper och visa att de kan stöta ifrån varandra. Detta visade vi genom att använda oss av två stavmagneter som var vit och röd målade. När vi förde de vita sidorna mot varandra så fastnade de inte, men när den röda och den vita sidan möttes så fastnade de. Vi märkte att barnen hade väldigt roligt och att de tyckte att det var spännande. Så vi ändrade inte någonting till lärandetillfället med den andra gruppen.

Reflektioner
Det var skillnad på att läsa sagan för förskolebarnen jämfört med skolbarnen eftersom förskolebarnen satt stilla och lyssnade och verkade tycka att sagan var mycket spännande. Det blev också mycket roligare för oss som lärare när vi märkte att de var engagerade. Det kändes också som att tillfället var väl anpassat för denna ålder, barnen fick en hel del Aha-upplevelser.

//Annika och Johanna

Teknik i förskolan ur olika synvinklar

Jag har under veckan genomfört en fältstudiedag på förskolan där jag lade fokus på att observera teknik ur olika perspektiv. En flicka i sexårsåldern kom fram till mig och berättade att hon ville göra pappersbåtar, jag sade då att ”vi går och pratar med en av fröknarna om hur vi ska göra”. Pedagogen ville tillmötesgå flickans önskemål och sade att ”vi använder datorn tillsammans, vi går ut på Internet för att söka efter instruktioner till pappersbåtar”. Flickan och pedagogen samtalade om vilken slags båt hon ville göra, pedagogen skrev ut instruktionerna och sedan kunde vikningen av båtarna sätta igång. De använde sig av både vanliga papper i A4-format och tidningspapper, flickan kom fram till att det var enklast att vika med det vanliga pappret. Vi (jag och pedagogen) frågade henne om hon följt instruktioner förut vilket flickan menade att hon inte hade. Jag iakttog henne när hon vek sin första båt, hon följde noggrant instruktionerna och lyckades skapa en båt. Hon ville göra fler vilket hon fick och några barn var nyfikna på vad hon gjorde. Flickan sade att hon tillverkade båtar och kompisarna ville också göra detta, vilket de självklart fick. Tillsammans vek de båtar utefter instruktionen och flickan gav råd till kompisarna om hur de kunde göra. Jag sade till barnen att de alla hade en god teknik när de vek båtarna och när de följde instruktionerna (en form av teknisk läskunnighet).

Barnen kom sedan fram till att det vore roligt att pröva om båtarna flyter eller sjunker i vatten, vilket de fick göra i en balja fylld med vatten. De gissade (ställde hypotes) att båtarna flyter på vattnet. Sedan utförde de sitt ”experiment” när de ställde ner båtarna i baljan, de var mycket glada när de såg att båtarna flöt omkring och de prövade även att blåsa lite på dem för att få fart på båtarna. Efter en stund märkte barnen att en av båtarna började gå sönder (de sögs upp av vattnet) vilket de undrade över och vi frågade dem hur det kom sig, vad tror ni? Barnen trodde att vattnet på något sätt äter upp pappersbåtarna, det svaret visar på att de har sett vad som har hänt och de har en god uppfattning om vad som händer med pappret i vattnet. Pedagogen berättade för barnen att pappret suger upp vatten och löses upp i mindre bitar, vilket barnen tyckte var spännande. De kunde på så vis dra en slutsats av sitt ”experiment”, deras hypotes om att båtarna flyter på vattnet stämde, att sedan sögs pappret upp av vattnet var barnen inte helt beredda på men gav dem nya perspektiv på vad som händer när papper möter vatten.
På eftermiddagen fortsatte barnen att vika båtar och flickan instruerade andra barn i vikandets konst. Jag frågade flickan om hon fortfarande behövde följa instruktionen vilket hon sade att ”det gör jag inte nu, jag känner i fingrarna hur jag ska göra”. Det är fascinerande att när hon för första gången följde en instruktion nästintill själv kunde ta till sig den form av teknisk läskunnighet som krävs, omsätta den till praktik genom att vika båtar och sedan instruera sina kompisar. Hon verkar kunna ta till sig nya kunskaper och har en vilja att lära sig, vilket är oerhört viktigt att inneha.

Under den här dagen på förskolan kunde jag se teknik ur olika perspektiv:
- Pedagogen tar hjälp av datorn/Internet för att finna en lämplig instruktion.
- Flickan får pröva att följa en instruktion, först med hjälp av pedagogen och sedan på egen hand. Här får flickan tillfälle att utveckla sin teknik när det gäller att vika pappersbåtar.
- Flickan instruerar kompisarna i hur de viker en pappersbåt utifrån instruktionen och får höra av mig att hon använder en god teknik när hon viker.

Jag kunde även se ett naturvetenskapligt perspektiv när barnen prövar om båtarna flyter eller sjunker i vatten, de ställer hypotes, experimenterar och kan dra en slutsats med hjälp av pedagogen. Jag finner det intressant att barnen fick möjlighet att utöva både teknik och naturvetenskap i samma aktivitet och visar på att de båda ämnena kan integreras på ett naturligt vis.

Ginner och Mattsson (1996) talar om att det är värdefullt att själv pröva på olika lösningar och sedan utvärdera dem. Det handlar också om att barn/elever behöver träna sin förmåga att knyta an både teoretisk och praktisk kunskap. Allgurén och Hagren i Ginner och Mattsson (1996) menar att teknik har sin grund i nyfikenhet, att lösa problem och ha ett förtroende för framtiden. Jag håller med författarna i deras resonemang och inser hur betydelsefullt det är för barnen/eleverna att möta teknikämnet utifrån dessa tankar.

Utvärdering på förskolan

Jag har idag genomfört utvärderingen av vårt magnettema på min fältstudieförskola. Barnens kunskaper utvärderades genom att de fick berätta för sina kompisar som inte var med vid de andra tillfällena om vad de kom ihåg om magneter. Detta klarade de utan problem, de hade bra kom-ihåg och kunde tydligt beskriva för kompisarna vilka saker som fastnar på en magnet och varför. "De fastnar på järn" sa de i kör. Så jag märker att barnen har lärt sig mycket om magneter sedan jag första gången introducerade dem i ämnet för några veckor sedan.

De berättade om vad de målat på sina teckningar och sedan fick alla barnen berätta sina erfarenheter om magneter i hemmet, vilket inte sträcker sig så mycket längre än till kylskåpsmagneter. Jag hade med mig några starka magneter så alla barnen fick chans att känna kraften då de attraherar eller repellerar varandra, vilket var mycket fascinerande. Då vi pratat färdigt om magneterna sa jag att nu skulle alla få göra egna kylskåpsmageter och det ville de gärna göra. Jag hade planerat att de skulle få använda sig av olika material, men tyvärr blev en pojke magsjuk just då så min ahandledare fick ta hand om honom och jag visste inte vilket material jag kunde använda mig av. Men barnen har stor fantasi och det kan bli fantastiska kreationer med hjälp av bara paper och penna.Febril aktivitet i Skaparverkstan
Vilka fina kylskåpsmagneter som tillverkats. Barnen var mycket duktiga och stolta över sina alster.

Lektionstillfälle i skolan med elever i år 1-2

Vi genomförde lektionstillfället i skolan där vi hade sju elever i varje grupp och tillgång till det befintliga klassrummet vilket vi ansåg var mycket positivt. Vi valde att först repetera vad vi gjorde vid förra tillfället då eleverna fick frågan ”Vad är en magnet”? Eleverna nämnde några saker med magnetiska egenskaper vilka vi skrev upp på whiteboardtavlan. Vid förra tillfället nämndes också maneter vilket vi också tog upp till diskussion och förklarade skillnaden, då det är väsentligt att hålla isär begreppen. Vi visade en bild på en magnet och en manet och samtalade om deras olikheter. Här fick vi med eleverna på att det är två helt skilda saker vilket var vårt syfte. Det blev dags att läsa vår saga som handlar om hur och var magneten upptäcktes, som ger eleverna en bild av hur det kan ha gått till vid upptäckten av den magnetiska stenen samt var namnet kommer ifrån. Efter läsning av sagan fick eleverna möjlighet att uttrycka sina tankar kring den, sedan introducerades eleverna till experimentet vilket kallas Magnet och burk ur Försök med fysik. De fick en labbrapport per grupp där de först ställer en hypotes om vilka föremål i burken som de tror kommer att fastna på magneten. Burkarna som eleverna laborerade med innehöll gem, skruv, suddgummi, häftstift, pusselbit, nål, legobit, penna, sked i metall samt gummiband. Vi talade om hur rapporten skulle fyllas i vilket eleverna förstod direkt och de ville genast sätta igång med experimenten. Eleverna fick arbeta i olika grupper om 3-4 elever i varje grupp och prövade vilka föremål som fastnar/inte fastnar på stavmagneten. Gruppinledningarna gjordes på förhand av Ann-Louise som genomför fältstudier i den här klassen vilket underlättade då hon känner eleverna. Det blev två stycken experimentstationer per tillfälle där eleverna kunde diskutera, ställa hypoteser, experimentera och fylla i sina rapporter. Vi fick möjligheten att lyssna på eleverna, ställa utmanande frågor och observera dem i sin upplevelse, vilket var väldigt roligt.

När eleverna var färdiga med sina experiment samlade vi dem och lät dem berätta om sina slutsatser; alla elever hade kommit fram till att det är föremål av järn som fastnar på stavmagneten. Deras hypoteser stämde överens med slutsatsen. Här blev det aktuellt att berätta mer om magneter och magnetism; vi tog bland annat upp att magneter har olika form, de innehar egenskapen att kunna dra till sig föremål av järn eller innehållande järn samt hur minimagneterna/atomer fungerar inuti en järnbit. Även magnetens två olika poler, vilka som dras mot varandra (attraherar) och vilka som stöter bort varandra (repellerar) var sådant som vi gick igenom. Eleverna visade intresse för att förstå magnetens egenskaper och hur den fungerar, vilket inte är helt enkelt att förstå. Det handlar om att ge dem möjligheten att känna till fenomen och begrepp som förekommer i vardagen, som återkommer i vardagslivet och högre upp i skolåren.
Vi ställde dem även frågan om ”Hur kan man hindra magnetens kraft”? vilket inte var en helt enkel fråga att besvara, de kom med olika förslag såsom att ”man kan ta bort de där atomerna inuti magneten” varav de fick förklaringen att då är det ingen magnet. Här fick vi visa på ett tydligt vis hur vi ville hindra att magneten fastnade på exempelvis whiteboardtavlan genom att ta en pusselbit mellan magneten och tavlan. Eleverna såg då vad som hände; att magneten inte fastnade på tavlan när pusselbiten var emellan, men magneten halkade ner från pusselbiten och satte sig fast på tavlan. Den här frågan blir aktuell att ställa vid uppföljningen då det blir tydligt om eleverna har förstått hur man kan hindra magnetens kraft att fastna på ett föremål.

Måluppfyllelse
De mål som var uppsatta för den här lektionen uttrycks kursplanen för naturkunskap och i Lpo 94. I kursplanen för naturkunskap står det bland annat att eleven ska utveckla förmågan att använda naturvetenskapliga kunskaper och erfarenheter för att stödja sina ställningstaganden.
I Lpo 94 står det att eleven bör känna till och förstå grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga kunskapsområdena.

Vårt syfte med lektionstillfället var att eleven ska få kännedom om magnetens egenskaper och även att det finns magnetiska föremål i vardagen. De fick möjligheten att se magneter och magnetism på ett nytt sätt, de visade och redogjorde sin förståelse genom experiment som vi observerade. Vi finner att målen uppfylldes med tanke på hur eleverna visade sin förförståelse, de resonerade med varandra om sina hypoteser, prövade hypoteserna, drog slutsatser och reflekterade över tidigare erfarenheter med den ämnesteori som presenterades. Utvärdering av lektionstillfället kommer att innehålla ytterligare repetition där eleverna får redogöra för vad de har lärt sig om magneter genom vår Concept Cartoon där några påståenden förekommer och eleverna får argumentera för vilka som anses vara rätt. Det är även tänkt att eleverna ska få rita och berätta vad de vet om magneter som en avslutning på våra lektionstillfällen.

Egna reflektioner
Vi anser att eleverna visade intresse och nyfikenhet för magneter och även vårt lektionsupplägg som innefattar en balans mellan upplevelser, egna erfarenheter och ämnesteori. Våra ordval var viktiga när vi talade om magnetens egenskaper och hur den fungerar, ord som attraherar, repellerar, atomer, nord- och sydpol var sådana vi ansåg var väsentliga att eleverna känner till för att kunna förstå fenomenet. Som blivande pedagoger var det spännande att först undersöka vilken förförståelse eleverna har, sedan planera och genomföra lektionsupplägg där deras förståelse blir tydlig samt sedan utvärdera och knyta samman lektionen.

Genomförande i förskolan

Vi (Ann-Louise och Helen) har nu genomfört och observerat lärandetillfällen i förskolan. I varje grupp hade vi med oss fyra barn, två pojkar och två flickor. När vi planerade tillfället hade vi tänkt att barnen skulle få undersöka var magneten fastnade och försöka dra slutsatsen vad som var gemensamt med de föremål där magneten fastnar. Denna planering har vi fått revidera något på vår förskola, då detta moment spontant på barnens initiativ genomfördes vid det första tillfället. Då kom barnen fram till att magneten fastnar på saker som är kalla, men då den även fastande på ett varmt element kunde de inte komma på vad det var som drog till sig magneten. I slutet då flera barn hade lämnat rummet var det en flicka som sa: ”det är järn”. Jag hörde henne knappt och förstod inte vad hon sa förrän efteråt och därför spann jag inte vidare på den tanken just då. Tyvärr var denna flicka inte närvarande idag men det var en annan flicka som hört vad hon sagt och kom ihåg att magneterna fastnar på saker av järn.

Nu ville vi ge barnen en ny utmaning och bestämde oss därför att använda oss av samma experiment som vi planerat genomföra i skolan; Magnet och burk. Vi började med att presentera magneterna för barnen genom att lägga fram 20 st. kulor och 6 st. ringar med magnetiska egenskaper för att se hur de leker och undersöker dem och drar slutsatser kring vad som händer. Ringarna var spännande genom att de satte ihop sig (attraherade) varandra vissa stunder medan de stötte bort varandra (repellerade) andra. Barnen förstod till slut att det berodde på vilken sida de satte ihop med varandra och sa att ”den trycker bort mig” då magneten repellerade.

Då barnen lekt en stund lästes Sagan om den magiska stenen för att ge en historisk bakgrund till magneten samt ge dem svaret till vilket material som drar till sig magneten. Sedan tog vi fram burken med diverse föremål och skrev upp föremålen på ett blädderblock. Barnen fick fundera på vilka av föremålen som de trodde skulle fastna på magneten och på blädderblocket ringade vi in de föremål som de trodde skulle fastna. Barnen fick en och en välja ett föremål och testa dragningskraften med hjälp av en stavmagnet och vi följde gemensamt upp hur detta stämde med deras hypotes på blädderblocket. När vi nu frågade dem varför vissa föremål fastnade på magneten men andra inte svarade de ”det är magnet”. De visste att föremålen som fastande var av järn men de kopplar ändå inte ihop förståelsen och vetskapen av att magnet och järn dras till varandra. Vi har reflekterat tillsammans över barnens respons på vårt valda ämnesområde och finner att barnen visade ett stort intresse för magnetens egenskap att dra till sig föremål av järn eller innehållande järn. Även magnetism som kan beskrivas som en osynlig kraft är något som barnen var fascinerade och försökte förklara detta fenomen utifrån sina egna erfarenheter.

Måluppfyllelse
Vi anser att barnen vi hade med vid genomförandet utvecklade sin förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen såsom läroplanen (Lpfö 98) uttrycker det. Vi hade även ett mål som lyder: Utforskande, nyfikenhet och lust att lära skall utgöra grunden för den pedagogiska verksamheten. Den skall utgå ifrån barnens erfarenhet, intresse, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och idéer skall tas till vara för att skapa mångfald i lärandet. Det målet tycker vi också att vi uppfyllde då vi anser att på förskolan är upplevelsen av vad som händer då magneter drar till sig eller stöter ifrån sig ett material det viktigaste. Vi vill inte fokusera så mycket på faktakunskaper eller bakgrunder till fenomenet. Vi lät alla barnen komma till tals, vilket är lättare då man har en mindre grupp och vid andra genomförandet tyckte vi att vi var ännu bättre på att vänta och lyssna på vad barnen hade för tankar och funderingar. Då lät vi dem också rita en teckning för att berätta hur de tänker om magneter och vad de lärt sig av oss. Vid utvärderingen av genomförandet planeras att alla barnen på avdelningen ska få göra egna kylskåpsmagneter för att knyta ihop detta lilla tema om magneter.

Det känns verkligen som om det blir ett för litet tema då vi endast genomför ett experiment, det hade varit kul att kunna fortsätta med fler experiment för att barn och elever ska få lära sig ännu mer om detta naturvetenskapliga fenomen. Särskilt eftersom barnen visade intresse och nyfikenhet vore det spännande att bygga vidare på deras kunskaper och utmana oss själva som blivande pedagoger gällande planering, genomförande och utvärdering.

Teknik i skolan och på förskolan

Ginner och Mattsson (1996) skriver att många elever kan mer än sina lärare inom datatekniken. Jag tror att detta är en av andledningarna till att datorer inte används i undervisningen så mycket. Lärarna tycker att det är pinsamt kan jag tänka mig och en del lärare kan så lite att de är rädda för datorn. Jag tycker inte att lärare skall vara rädda för att lära sig någonting av sina elever. I den etta jag är och gör fältstudier finns en dator i klassrummet. Där får eleverna sitta ibland och spela mattespel. Läraren använder även ett cd-rom spel när han går igenom läsläxan med eleverna, då visas det på en vit duk med hjälp av en kanon så att alla kan se. Det känns som ett nytt och modernt sätt att gå igenom läsläxan på. Själv tycker jag att datorn borde integreras mer in undervisningen!

Eleverna kan även välja teknik som elevensval, då tillverkar de saker som tillexempel ”gubben i lådan” som tillverkas av papp och ”jungfruben” (så säger man i Göteborg, jag vet inte vad det kan heta här. Det är sådana som man kan stoppa i hålen på en bunt papper och sedan viker upp ”benen”.) så tittar liksom gubben upp när man drar i en ”spak”.

På den förskola jag är finns ingen dator, vilket jag tycker är synd, eftersom den är ett roligt och stimulerande redskap att använda när man skall lära sig något. En sak som jag har sett däremot är en kille som använde sig av en pinne för att bända bort ett litet isflak. Han använde sig alltså av hävstångsmetoden, det tyckte jag var fascinerande. I förra veckan när jag var på förskolan tillverkade barnen Alfons Åberg och Milla, då använde de sig av en mängd tekniska redskap som tillexempel saxar (som bygger på hävstångsprincipen) och pennor.

När jag själv tänker på teknik tänker jag främst på elektronik som datorn och tv:n. Jag har svårt att se pennan och saxen som teknik.

Tankar om teknik i skolan

Jag har funderat på hur teknikanvändningen ser ut på den aktuella skola jag genomför fältstudier på. Hittills har jag inte sett att eleverna använder exempelvis datorer i någon större utsträckning i undervisningen och jag anser att de går miste om dess olika användningsområden, många elever förknippar datorer med olika slags spel. Jag saknar även diskussioner om teknik som kan vara så mycket mer än en dator, mobiltelefon och olika slags maskiner. Det här har jag samtalat med lärarna om och ofta talar de om att de har begränsad med tid att lägga på olika ämnesområden samt innehar bristande kunskaper och intresse, vilket jag tycker är den största ”boven” i det här dramat. Ginner (1996) framhåller att alla behöver allsidiga kunskaper i teknik och naturvetenskap, teknik handlar till stor del om problemlösning och att det är värdefullt att skilja mellan teknik i sig och skolämnet teknik. Jag håller med författaren i sitt resonemang och inser att det handlar om att lärare behöver få upp ögonen för teknikens olika ansikten, användningsområden och ta vara på elevers kunskaper samt intresse genom att exempelvis ställa frågor om vad de tänker på när de hör ordet teknik. En sådan fråga tror jag kan öppna upp för olika tankegångar hos både elever och lärare och kan användas för att ge ett bra underlag för planering av lektioner med tekniskt innehåll. Ginner (1996) beskriver också att teknik har kommit till för att på något vis utföra en uppgift/ett slags arbete vilket då är dess största uppgift. Det här behöver våra elever bli medvetna om och se tekniken i sin vardag, exempelvis kan vi diskutera hur vi tillämpar tekniska tillvägagångssätt under en dag i vårt liv vilket kan ge en god bild av teknikens nytta för människan. Att ta in tekniken på ett vardagligt vis i klassrummet som ett första steg tror jag kan bidra till att skapa intresse hos eleverna och läraren kan på så vis bygga vidare på elevernas vardagliga erfarenheter.

Riis i Ginner (1996) nämner att som lärare måste man inneha en vilja och våga ta sig an teknikämnet, vilket jag verkligen kan hålla med om. Lärarens roll är oerhört viktig i alla lägen och undermedvetet visar vi vad som är viktigt respektive oviktigt gällande exempelvis val av ämnesområden att fördjupa oss i och ämnen som på något vis hamnar i skymundan. Det ger mig som lärare utmaning att ta sig an områden/ämnen som jag kanske inte behärskar på det vis jag önskar men det är viktigt att tänka på för vems skull man gör det och varför. Jag menar att det handlar om att ge våra elever redskap för framtiden och då bör de ha fått möjligheter att lära sig om olika ämnen i skolan som de har nytta av utanför skolan. Teknik är ett sådant ämne anser jag och eleverna bör också få tillfälle att samtala om etiska perspektiv när ny teknik blir aktuell vilket är värdefullt att föra resonemang kring.

Jag ser fram emot att observera teknik i olika sammanhang på den aktuella skolan och även på förskolan. Jag har tänkt samtala med barn/elever om teknik och är nyfiken på att få höra deras tankegångar.

Det är viktigt med tekniska kunskaper

Så här illa kan det gå om man inte har tekniska kunskaper

Eller sunt förnuft....

Teknik på förskolan och skola

Teknik på förskolan
Tekniken finns överallt i vår vardag det gäller bara att upptäcka den. Jag tror det är viktigt att vi försöker göra barnen nyfikna och även medvetna på hur olika saker i vardagen fungerar. Jag tror att många med mig förknippar tekniken med en teknisk pryl exempelvis en dator, tv, stereo osv. Det är viktigt att göra barnen medvetna om att teknik kan handla om så många olika saker. Tekniken användas bland annat för att underlätta vår vardag, vi använder den utan att tänka på att det är teknik. Därför tror jag att begreppet teknik är något som behövs sätta in i relevanta sammanhang för barnen på förskolan, vardagstekniken anser jag bör göras mer synlig och även mer begriplig för barnen. Jag tror att om barnen får mer kunskap om tekniken kan det skapas ett intresse tidigt och vardagen kan på så sätt bli både roligare och begripligare för barnen.

Under en dag på förskolan använder sig barnen av många olika tekniska saker. Det kan vara när de skapar och formar olika saker då kan saker som saxar, pennor, tejp, lim mm användas. Teknik används både inne och ute som en del i leken eller som hjälpmedel medvetet eller omedvetet av barnen för att skapa en lek eller vara till hjälp i leken.

För att konstruera desssa olika saker har en mängd olika teknik använts för att kunna utföra och skapa denna kreativitet. (bilderna är från förskolan).

En träbil som de tillsammans har gjort.

I uteleken användas en hel del olika saker.

När barnen ska ta på sig sina skor används ofta skogalje
för att underlätta för dem.

Teknik på skolan
teknik åk 1 kursplanen säger att eleven skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret:

• Kunna redogöra för, inom några välbekanta teknikområden, viktiga aspekter på utveckling och teknikens betydelse för natur, samhälle och individ.
• Kunna använda vanligt förekommande redskap och tekniska hjälpmedel och beskriva deras funktioner.
• Kunna med handledning planera och utföra enklare konstruktioner.

Dessa punkter har lärarna på min skola tolkat på detta sätt att första punkten innebär att eleven: skall känna till något om ett teknisktredskaps funktion, historia och utveckling.
Andra punkten innebär att eleven: skall kunna bygga med lego, klossar och kapplastavar.
Tredeje punkten innebär att eleven: skall kunna klippa och klistra.

Dessa tre punkter kan eleven visa så här:
att eleven bygger fria konstruktioner med hjälp av valfritt material och att eleven visar att de kan klippa och klistra.

Jag har har kollat lite extra på tekniken på skolan där jag möter tekniken nästa överallt , exempelvis på rasten när eleverna spelar boll när de har olika tekniker för att kunna utföra aktiviteten på bästa sätt. När eleverna har lek finns det ett lekrum där barnen kan bygga och konstruera med klossar. På lektionerna får eleverna ibland annat måla och skapa olika saker, då använder de sig av saxar, pennor, lim för att underlätta arbetet. Om man tittar i klassrum met finns där mycket teknik. Teknik kan handla att tillfredställa våra behov för att underlätta vart arbete i varadgen detta pratade Anna-Stina om på föreläsningen den 30/1-09.
Jag pratade några elever i år 1 på den skola jag gör min fältstudier för att får reda på vad de anser sig vara teknik. De flesta av de elever jag pratade med sa att datorn är en "teknisk sak" bara en av dem sa förutom datorn att även saxen är en "teknisk sak". Jag tror det är så vikitgt att elever får mer kunskap om av teknik kan innebära för oss i vår vardag eftersom tekniken spelar så stor roll för oss. För teknik kan innebära olika för olika människor och det finns så mycket som ordet teknik omfattar som vi inte tänker på och är medvetna om.

Ginner menar att vi använder oss av teknik varje dag utan egentligen veta hur den är uppbyggd.
Att låta elever få arbeta på ett undersökandesätt och ett problemlösning hjälper dem att förstå hur saker och ting är uppbyggda. Detta tror jag också är ett bra arbetssätt för att få elever intresserade av teknik.
Det är alltid vikitgt att man individanpassar arbetet för att kunna möta varje elev på bästa sätt!

Studiebesök på Baltazar

Har idag haft en inspirerande och spännande dag på Sinnenas verkstad Baltazar i Skövde. De fick denna dag besök av flera skolklasser och vi följde de olika gruppernas arbete och intryck om naturvetenskapen och tekniken. Först observerade vi en grupp elever som arbetade i teknikverkstaden med en bil tillverkad av en trästomme med en aluminiumburk som kopplades till ett batteri och på så sätt fungerade som motor. Den erfarenhet jag har av min egen skolgång ang. experiment är att man gjorde dem och hade kul under tiden samtidigt som det var ett avbräck i den vanliga undervisningen. Tyvärr fick man inte riktigt veta varför man gjorde som man gjorde och vilken funktion resultatet av experimentet kan ha i vardagslivet. Jag kunde se en tendens till detta arbetssätt även idag då personalen tyvärr inte kopplade bilens funktioner med en riktig bilmotor och varför den skulle byggas på ett visst sätt för att få bästa resultat. Jag anser att elever behöver koppla ihop orsak och verkan för att få bästa förståelsen för hur de ska kunna sätta sin tekniska kunskap i praktisk handling i vardagen. Det var iaf spännande att observera pojkarna då de entusiastiskt byggde sina bilar med hjälp av olika tekniker såsom mätning med tumstock, sågning, borrning och limning mm. Det märktes att det inte var första gången den gruppen besökte Baltazar för att utföra byggen och experiment och jag tycker det är en stor tillgång för skolorna i kommunen.

Med nästa grupp som bestod av elever ur år 2 fick vi göra en resa i tiden från filosofen Aristoteles som ansåg att solen snurrar runt jorden till vetenskapsmannen Gallilei som på 1600-talet reviderade hans funderingar och genom upptäckter och beräkningar konstaterade att det är tvärtom; att jorden snurrar runt solen. Efter detta mycket lärorika skådespel av välutbildade och duktiga pedagoger fick vi även en inblick i hur stjärnbilderna är belägna på himlavalvet. Eleverna var mycket engagerade och hade goda kunskaper om både hur jorden snurrar samt de olika planeterna och stjärnbilderna. Det var mycket givande för oss att friska upp våra minnen av dessa kunskaper.

Efter lunch fick vi sätta händerna i de temalådor som finns för gratis utlånig till skolor och förskolor. Ett mycket bra initiativ för lärare som inte har så stora kunskaper för att kunna föra in mer laborativ verksamhet i sin klass. I lådan finns allt material samt instruktioner för att kunna genomföra en mängd experiment med barn och elever. I temalådan till vårt valda område om magneter nämndes en websida där de planerat ett tema om kylskåpsmagneter. Mycket välplanerat i olika steg med mål kopplat till läroplanen och utvärdering som kan användas i ett större tema än det vi nu genomför i förskola och skola.

Concept cartoon

Här följer den concept cartoon som vi kommer använda oss av i vår utvärdering av vad elever förstår och har kunskap om angående vad en magnet är.
Vi kommer använda oss av en typ av labbrapport då eleverna undersöker vad för material som fastnar på magneten.

Concept cartoon

Labbrapport

Planering av lektionstillfällen

Förskolan
På förskolan börjar vi med att läsa vår egenhändigt komponerade saga. Där lyfter vi historian om magneten och hur den upptäcktes. Vi samtalar om sagans innehåll och vad en magnet är. Sedan introducerar vi barnen till att med varsin magnet undersöka olika föremål i rummet och upptäcka var magneten fastnar. Under tiden observerar vi dem och lyssnar på deras samtal samt ställer utmanande frågor.
För att sedan samla ihop barnens upplevelser och tankar skriver vi tillsammans en tabell på en tavla el likn. Detta för att det ska bli tydligare vad de upptäckt och vad vi kan samtala kring.
Om de inte hittar så mycket så har vi tagit med en påse med olika föremål. Samtal och reflektion sker. Vad drar barnen för slutsatser kring magnetens egenskaper.

Uppföljningssamtal efter ca 1 vecka: vi samtalar om vad vi gjorde vid förra tillfället. Kommer barnen ihåg vad vi gjorde och vad vi pratade om? Har de upptäckt att det finns magneter någonannanstans?



Skolan
Vi börjar med att läsa vår saga om hur och var magneten upptäcktes. Vi repeterar vad vi gjorde vid förra tillfället och eleverna nämner några saker med magnetiska egenskaper. Vi vill också peka på skillnaden mellan magnet och manet, vilket vi gör genom att visa en bild och samtala om deras olikheter.
Vi låter eleverna genomföra ett experiment Magnet och burk ur Försök med fysik.
De får varsin labbrapport där de först får ställa en hypotes om vilka föremål som de tror kommer fastna på magneten. Rapporten fylls i enligt förskrivna instruktioner.
Burkarna innehåller bland annat följande föremål: gem, skruvar av olika metaller, suddgummi, häftstift, pusselbit, nål, legobit, penna, sked i metall, sked i plast, gummiband,
Under tiden observerar vi dem och lyssnar på deras samtal samt ställer utmanande frågor.
Vad drar eleverna för slutsatser? Stämde hypotesen? Varför/varför inte?
Fråga för att se om de har förstått: Hur kan man hindra magnetens kraft? Hjälp om de tycker det är svårt att förklara: hur skulle du berätta om detta för en kompis som inte är här?

Utvärdering: Concept cartoon efter ca 1 vecka. Vi repeterar vad vi gjorde vid förra tillfället. Kommer barnen ihåg vad vi gjorde och vad vi pratade om? Har de upptäckt att det finns magneter någonannanstans? Har de fått större kunskaper angående svaren utifrån vår cartoon?
Vi ställer frågan Hur kan man hindra magnetens kraft för att se om de utökat sina kunskaper om dess kraft.

Sagan om den magiska stenen

Vi har skrivit en saga om hur den första magnetstenen upptäcktes för länge sedan. Med denna saga har vi tänkt inleda lektionerna både i skola och förskola för att eleverna och barnen ska få en historisk bild av magnetens egenskaper och människans upplevelser förr.
Sagan om den magiska stenen
Det var en gång för länge länge sedan två barn som hette Muhammed och Iza. De bodde i en by som hette Magnesia i Turkiet. Deras pappa var fåraherde, han hade massor av får som han skötte ute på ängarna. Den här dagen var Muhammed och Isa ute och passade fåren. De gick med fåren långt bort från huset och upp bland bergen. Där satte sig barnen i skuggan under ett träd för att äta lite. Medan de satt och pratade med varandra kom ett litet lamm bort från resten av flocken och förvirrade sig in i en grotta och försvann.

När Muhammed och Iza hade fikat färdigt räknade de alla fåren och upptäckte att ett lamm var borta. Var kunde lammet vara? Muhammed sprang iväg för att leta i det höga majsfältet. Iza letade bland bergen, medan hon gick där hörde hon lammet låta. Iza hittade en öppning till en grotta och förstod att det var därifrån ljudet kom. Hon kröp in i grottan och där satt det lilla lammet och såg alldeles förtvivlat ut. När Iza sträckte sig efter lammet, slets herdestaven som hon höll i ur hennes hand och fastnade i grottans tak. Staven vars handtag var gjort av järn satt fast i taket och dinglade. Iza blev rädd och trodde det var magi, hon tar med sig lammet och kryper snabbt ut ur grottan.

Väl ute ropar hon på Muhammed som genast kommer springande och undrar varför hon skriker så förbaskat. Iza berättar om sin upptäckt och tar med sig Muhammed in i grottan för att visa honom. Muhammed blir också lite rädd, men han tycker också att det är häftigt. Han knackar loss några stenar och tar med sig ner till byn. När Iza och Muhammed prövar hemma visar det sig att stenarna endast drar till sig föremål av järn. Den stora upptäckten sprider sig snabbt i byn men även i hela världen. Nuförtiden används fortfarande denna sten till en hel del saker och vi kallar den för magnet. Stenen finns även här i Sverige i gruvor i en stad som heter Kiruna och som ligger långt uppe i norr.

Ämnesteori

Magneter kan ha olika form, det finns också stora eller små magneter, men de har alla samma egenskaper de har förmågan att dra till sig föremål genom en osynlig kraft som kallas magnetism. Men en magnet kan inte dra till sig vilka föremål som helst, de kan endast dra till sig föremål av järn eller som innehåller järn. I en järnbit finns miljontals minimagneter (atomer), om de ligger huller om buller så är järnbiten ingen magnet. Men om minimagneterna i järnbiten ligger på rad och alla pekar åt samma håll, då är det en magnet. För att veta att det är en magnet måste man testa att den drar till sig saker av järn. Det går inte att bedöma att det är en magnet endast genom form, färg och storlek. Alla magneter har två poler en som kallas nordpol och en som kallas sydpol. De två olika polerna dras mot varandra medan de poler som är lika stöter bort varandra. När två poler stöter bort varandra kallas det för att de repellerar och när de dras till varandra kallas det att de attraherar varandra. Det område där magnetismen märks, och där den är som starkast, kallas för magnetfält.

Magneten har funnits i flera tusen år. Det beror på att vissa magneter uppstår i naturen, på vissa ställen kan man plocka dem från marken som stenar. De stenarna består av mineralet magnetit, järnföremål som spikar och nålar fastnar på stenen precis som på en magnet tillverkad av människor. Den första magnetkompassen upptäcktes av kinesiska sjömän och upptäcktsresanade för ca 1000 år sedan. De lät en tunn bit magnetit flyta fritt i en vattenskål och denna bit pekade alltid åt samma håll nämligen mot norr och söder. Eftersom atomerna är det som gör något magnetiskt så finns magnetismen överallt runt omkring oss. Varje proton, neutron och elektron är en mycket liten magnet.

Vårt jordklot är den största magneten, men dess magnetism är ändå svag. Vi märker endast av jordens magnetiska kraft när vi tittar på en kompass eftersom den riktar sig åt norr. De vanliga magneterna som sitter på kylskåpet och liknande kallas för permanentmagneter, de behöver ingen kraft eller energi utifrån. Det finns dock ett annat sätt att få fram magnetism, detta genom elektricitet. När elektriciteten strömmar genom en tråd bildas ett magnetfält, detta kallas elektromagnetism. En elektromagnet finns tillexempel i en hårtork, elgitarr eller en cd-spelare. Elektromagnetism kan man säga ganska mycket om, men vi har valt att begränsa oss till permanentmagneter.

Källor:

Andersson, B. (2008). Att förstå skolans naturvetenskap – forskningsresultat och nya idéer. Lund: Studentlitteratur

Angliss, S. (2003). Egna experiment med elektricitet och magneter – mer än 40 roliga experiment. Stockholm: Valentin Förlag AB

Parker, S. (1997). Magneter med egna experiment. Stockholm: Valentin Förlag AB

(Även Johanna har varit med och skrivit denna text.)

Vad gör att magneten fastnar?

Jag har idag genomfört en aktivitet med fem förskolebarn angående vårt valda område magneter. Jag använde mig av ett spel med magnettavla och geometriska former i trä som fanns på förskolan och först fick barnen bygga valfria bilder. Jag frågade varför magneten fastnar på tavlan men inte på bordet som var gjort av trä och fick svaret att ”de är inte gjort av samma, det låter olika när man knackar”.

Jag frågade om de visste någon annanstans där magneter fastnar och fick svaret kylskåpet och spisen. Då fick de gå och prova och upptäckte att magneterna fastnade även på andra ställen i rummet, micron, köksfläkten, elementet och även på ett litet magnetlås på pianot. Nu drog de slutsatsen att det fastnar på saker som är kalla, men när en pojke satte magneten på ett annat element som var varmt fick den tesen revideras men de hade svårt att komma på något annat gemensamt för de olika platserna där magneterna fastnade. Det blir en utmaning för mig och Ann-Louise att planera en aktivitet som kan få dem att förstå vilket material som gör att magneterna fastnar.