Aspö gård

Vi hade en mycket inspirerande förmiddag med Manne Ryttman på Aspö gård strax utanför Skövde. Det är helt otroligt att skogen finns så nära inpå stan och jag hoppas att lärare runt omkring utnyttjar denna förmån. Manne menar att det finns forskning som visar att utomhuspedagogik minskar stress och konflikter vilket leder till att barn lär bättre och jag tror även det gällde oss. Att praktisera de övningar man kan göra med barnen gör att man lättare kan förstå dem och sedan omarbeta dem utifrån den aktuella barngruppen. Det var kallt och rått och vi var stundtals frusna och saknade långkalsonger, men det gjorde ingenting eftersom vi fick röra på oss både kroppsligen och i huvudet i olika lekar. Jag tror att Manne fick in de flesta skolämnen under denna förmiddag, vi fick genom gatuteater föreställa ett träds uppbyggnad vilket gjorde att vi lättare kunde förstå den, till skillnad om vi läst det i en bok eller hört en föreläsning. Han visade även på bra exempel att lära sig engelska ord och även att lyfta in barns verklighet i skolan; mobiltelefonen med dess kamera istället för som många skolor gör, förbjuda den. Vi visste inte innan vad som väntade oss därute på Aspö och dagen blev mycket bättre än vad man kunde tro innan. Tack så mycket Manne för en mycket inspirerande och lärorik dag!

Teknik på förskolan

Den teknik jag har sett med blotta ögat bland barnen på min fältstudieförskola skiljer sig inte så mycket från vad jag tror finns på alla andra förskolor. Jag har observerat barnen då de leker och vilken teknik de använder sig av dagligen och kan nämna uteleken då barnen klättrar i träd, cyklar eller åker bobby-car eller kör med bilar i sandlådan. Där kan de också gräva och ösa i hink eller använda vatten/sandhjul. På gården finns även bandymål med klubbor som verkar väldigt populära bland pojkarna. Nu när det blir varmare ute tycker barnen om att ”måla” med vatten i penseln, barn verkar aldrig sluta fascineras av hur vattnet gör färgen på ex husväggen mörkare, men att den snart ljusnar igen om den inte ”målas” över igen.

Då barnen leker inne är de i byggrummet med lego, klossar eller kulrör,
de är i skaparverkstan och klipper eller målar med olika pennor och färger. Där kan de också pärla halsband eller pärlplattor. Uttalade tekniska föremål är datorn som står i ett av rummen och som får användas av max två barn i taget i högst 30 minuter enligt en skylt samt cd-spelaren som används i discorummet då barnen dansar och sjunger till de senaste melodifestivallåtarna.
Den här pojken har byggt en kamera av två mjuka klossar, deras fantasi och kreativitet är det inget fel på.

Alla dessa aktiviteter och material är exempel på teknik. Alla föremål har mer eller mindre krävt tekniska uppfinningar som människan skapat utifrån sitt behov att förbättra sina förmågor. Då barnen klättrar eller pärlar använder de ofta teknik som de själva kommit fram till efter att ha prövat sig fram hur de på bästa sätt kan nå sitt mål med aktiviteten. De kan observera hur deras kamrater gör eller pröva sig fram vilken teknik som passar bäst, vilket är viktigt för barnens allmänbildning enligt Anna-Stina Ahlrik (20090130).

"Pilla" med Snilleblixtarna
Den här veckan hade de tänkt börja ”pilla” på avdelningen och jag hade därför bokat in min sista fältstudiedag. Personalen har varit på en halvdags utbildning på Dalenium i Stenstorp där de fått ”pilla” själva och det var så roligt att de aldrig ville sluta. De ansåg att det är av stor vikt att de själva fått vara med och utföra övningen praktiskt som de sedan ska göra med barnen eftersom det då är lättare att förstå hur det fungerar och vad de kan göra annorlunda med sin barngrupp. Att ”pilla” med tekniska föremål är det första steget i snilleblixtarna för att väcka barnens nyfikenhet kring teknik och uppfinningar. Tyvärr fick jag inte vara med då barnen upptäckte hur tekniska saker ser ut inuti eftersom trots att det är över en månad sedan som pedagogerna bad föräldrarna om föremål så var det fortfarande efter ett par påminnelser flera barn som saknade något att ”pilla” med. ”Det är tur att vi är så flexibla på förskolan” sa en pedagog lite ironiskt, de ville ju börja med projektet i god tid innan sommarlovet. Jag får se om jag kan smita dit en dag om ett par veckor för att se vad barnen lär och utvecklar genom att ”pilla” sönder sina gamla cd-spelare och kameror. Men varför inte börja med att pilla sönder föremål som barnen använder varje dag; Hur fungerar en sax? Hur ser en penna ut inuti? Hur kan färgen komma ut? Jag tror att vi glömmer de närmaste mest självklara tekniska uppfinningarna ur barnens vardagsliv. Diskutera hur olika föremål hör ihop med någon tekniska uppfinning, ”det finns inget rätt eller fel inom teknik och naturvetenskap bara man kan motivera” (Anna- Stina Ahlrik 20090130)

Referenser: Anna-Stina Ahlrik, föreläsning vid Högskolan i Skövde om Ämnet teknik, innehåll och tillämpningar 30 januari 2009.

Studiebesök på Balthazar 29/4

Jag besökte Balthazar tillsammans med tre andra studenter. Under dagen var fyra olika barngrupper på besök, från förskolebarn upp till elever i år 3-4. Pedagogerna på Balthazar var oerhört kunniga, duktiga och mycket trevliga, vi kände oss väl omhändertagna. Vi fick vara med på olika moment såsom introducerande drama som handlade om det aktuella ämnet, ämnesteori, praktiska experiment och vi undersökande även de olika rummen som fanns. I rymdrummet fann jag ett skåp där olika meteoriter visades, bland annat magnetit vilket jag tyckte var mycket intressant:)
Besöket på Balthazar var spännande och intressant, det gav mycket inspiration till framtida arbete med barn/elever och deras experimentlådor ser jag som en stor tillgång för förskolor och skolor.

Konstruktionsteknik på förskolan?

Jag måste visa ett jättefint torn/slott som barnen på "min" förskola har byggt. Man kan väl säg att barnen har använt sig av teknik när de byggt detta. De behöver använda sig av en teknik som gör att bygget inte rasar till exempel. Kan man kalla det konstruktionsteknik? Teknik är ju inte bara prylar, man kan även använda sig av teknik när man utför en rörelse. Att till exempel hoppa höjdhopp kräver en teknik. Jag tycker i alla fall att det är väldigt snyggt byggt, jag blev fascinerad.

Utvärdering av lektionstillfälle i skolan med elever i år 1-2

Jag valde att genomföra utvärderingen med alla fjorton elever i helklass där jag först bad eleverna berätta vad vi har arbetat med gällande magneter. De berättade att vi hade samtalat om magneter och hur de fungerar, de hade fått höra en saga och genomfört ett experiment. Jag sade att vi skulle fortsätta tala om magneter även vid det här tillfället och visade vår Concept Cartoon där fem stycken figurer berättar olika påståenden om magneter. Elevernas uppgift handlade om att hjälpa figurerna vilken/vilka påståenden som stämde/inte stämde samt motivera varför. Jag satte upp Cartoonen på tavlan, talade om ett påstående i taget och ställde frågor till olika elever om dessa påståenden. Här kunde eleverna visa vad de lärt sig om magneter och hur de förstår magnetens egenskaper vilket var vårt syfte med lektionstillfället. När vi talat om figurernas påståenden fick eleverna rita och berätta vad de har lärt sig om magneter samt fundera över om de sett magneter någon annanstans. Jag observerade eleverna under tiden de ritade, samtalade med dem om vad de ritat och skrivit, de kunde uttrycka flera olika aspekter av magnetens egenskaper och jag kunde se att vårt mål var på väg att uppfyllas. När eleverna hade ritat färdigt samlades vi igen och några elever fick berätta vad de ritat och skrivit. De tog upp olika perspektiv såsom att magneter finns på kylskåpet, har olika form, har förmågan att dra till sig järn samt kan repellera och attrahera beroende på vilka sidor som sätts ihop. Jag ställde frågan om ”Hur kan vi hindra magnetens kraft”? ännu en gång då den användes som en kriteriefråga för måluppfyllelse. Eleverna kom ihåg att vi hade talat om det sist och kom fram till att vi använde en pusselbit mellan whiteboardtavlan och magneten. Vi prövade detta igen och eleverna fick sätta ord på vad som hände; ”magneten drar sig nedåt, åker nästan kana” som en elev uttryckte det. ”Den vill sitta fast på tavlan, kraften är stark” berättade en annan elev. En flicka berättade att alla atomer måste ligga åt samma håll inuti magneten, annars fungerar det inte. Hennes svar tyder på att hon förstår magnetens förmåga och varför den kan dra till sig föremål av järn.

Vid utvärderingstillfället kunde jag se att de uppsatta mål för lektionen uppnåddes då samtliga elever redogjorde sin förståelse för magneter och hur de fungerar. Jag finner Concept Cartoon som ett bra pedagogiskt hjälpmedel för utvärdering, eleverna fick i uppdrag att hjälpa figurerna och berätta vilka påståenden som stämde/inte stämde. Cartoonen medförde att ett lekfullt inslag kom in i undervisningen, eleverna kunde berätta med egna ord vad de lärt sig vilket gav mig ett underlag för att tyda måluppfyllelse och de var fokuserade på figurernas tankar.
Klassläraren berättade att eleverna har samtalat om magneter flera gånger med varandra och de tyckte mycket om att utföra experimentet, vilket känns roligt att få höra.

Utvärdering av magnetlektion/samling i skolan och förskolan

Utvärdering i skolan med Concept Cartoon
I skolan delade vi klassen i två grupper och vi fråga eleverna vad de kom ihåg om magneter. De kom ihåg en hel del! De nämnde att magneter är gjorda av järn och att det finns magnetkulor, alltså att magneter kan se olika ut. De nämnde också att det var den vita och den röda sidan som fastnade i varandra och att magneter fastnar på metall. Den andra gruppen sa ungefär samma saker men de nämnde också att man kan använda magneter att sätta upp saker på kylskåpet med. Vi gick sedan igenom varje påstående på vår concept cartoon med eleverna och diskuterade om de stämde.

Genom denna utvärdering kan vi se om eleverna har nått de mål vi satt upp för lektionen.
Vi upplever att eleverna har förstått en del om magnetens grundläggande egenskaper. Magneten drar till sig föremål av järn, den har två sidor/poler och den attraherar och repellerar. De verkar också ha en bild av vad man använder magneter till i vardagen.


Utvärdering i förskolan
Vi satte oss ner och pratade med de förskolebarn som var med vid lärandetillfället. Vi frågade dem om de kom ihåg något om magneter och de hade mängder med svar. Man kan sätta dem på kylskåpet och de fastnar på spikar och element. En tjej nämnde att magneterna snurrade runt och de ville inte klistra ihop sig. En annan tjej förklarade för oss att magneterna inte har någon dragningskraft när två lika sidor möts. De sa också att det finns stora och små magneter. En kille sa att det finns två håll på en magnet, en höger och en vänster. De berättade också att röd och vit sida kan sitta ihop.
Vi anser att barnen har förstått mycket om magneter. De har tagit det vi berättade för dem och omvandlat det till egen kunskap som de berättar för oss med egna ord.

Vi är fascinerade över att barnen och eleverna kommer ihåg så mycket av det vi sa under lektionerna trots att det gått två veckor mellan genomförande och utvärdering. Dessutom har vi bara pratat om magneter under ett tillfälle.

// Annika & Johanna

Genomförande av naturlektion om magneter i skolan och förskolan

Skolan
Vi delade in klassen i två grupper med fem elever i den ena och sex elever i den andra. Vi tog med oss den ena gruppen till ett annat klassrum och samlade den kring ett runt bord. Vi började lektionen med att läsa sagan om den magiska stenen som vi själva har skrivit. Sedan gav vi eleverna två magneter var och de fick gå runt i klassrummet och testa vad magneten fastnade på och inte. När de hade experimenterat ett tag samlade vi in magneterna igen och delade labbrapporterna och förklarade vad de skulle göra med den. Eleverna ringade in de saker de trodde skulle fastna på magneten. De kunde tillexempel välja mellan pusselbit, skruv, gummiband och gem. Sedan ställde vi fram en skål på bordet som var full av olika föremål. Eleverna fick sedan tillbaka sina magneter och testade sina hypoteser. De fick sedan fundera på om det blev som de trodde och skriva ner vad som fastnade och inte fastnade. Efter detta fick eleverna fick eleverna försöka komma på vad som var gemensamt bland alla de saker som fastnade, detta diskuterade vi också gemensamt i gruppen. För att tydliggöra magnetens egenskaper för eleverna berättade vi lite mer om dem och visade att magneter även stöter ifrån varandra (repellerar). Vi nämnde också att alla magneter har en nord- och en sydände och att alla magneter innehåller ”småmagneter”, atomer. Lådan med järnfilsspån togs fram för att visa eleverna magnetens magnetfält. Vi avslutade lektionen med att fråga eleverna hur man kan hindra magnetens kraft. Mellan de två lektionerna pratade vi om vad som kunde ändras och förbättras till nästa gång. Vi var nöjda med lektionsupplägget och tyckte bara att vi behövde förklara labbrapporten lite tydligare. Vi kände att ville anpassa tillfället efter gruppen. Annars utförde vi den andra lektionen på samma sätt som den första.

Reflektioner
Grupperna var livliga, de hade lite svårt att koncentrera sig, men vi fick intrycket av att de hade roligt under lektionen. De tyckte speciellt att det var kul när de själva fick experimentera med magneterna. Det var en tjej i en av grupperna som hade jättesvårt att läsa labbrapporten vilket ledde till att hon inte kunde hänga med riktigt. I detta fall skulle det ha underlättat för henne att ha bilder till texten tillexempel. Vi försökte nå alla elever och vi trodde att det skulle gå bra när gruppen bestod av så få elever. Men vi anser att det ändå var svårt att nå fram till alla elever, speciellt de tysta. De elever som pratade mest fick mer uppmärksamhet och fler frågor för att rikta deras uppmärksamhet mot det vi höll på med. Detta är något som är värt att tänka på till nästa gång ska ha lektioner.

Förskolan
Vi hade två grupper mer tre barn i varje. Vi började med att läsa sagan för barnen sedan fick de två magneter var som de kunde gå runt i rummet med och undersöka var de fastnade. Undertiden barnen undersökte, observerade vi dem och ställde frågor till dem. Vi tog fram skålen med en massa föremål i, som vi också använt i skolan, och lät barnen experimentera med de föremålen en stund. Därefter gjorde vi tillsammans med barnen en lista på ett blädderblock över de saker som fastnade och inte fastnade. Vi avslutade lärandetillfället genom att prata om magnetens egenskaper och visa att de kan stöta ifrån varandra. Detta visade vi genom att använda oss av två stavmagneter som var vit och röd målade. När vi förde de vita sidorna mot varandra så fastnade de inte, men när den röda och den vita sidan möttes så fastnade de. Vi märkte att barnen hade väldigt roligt och att de tyckte att det var spännande. Så vi ändrade inte någonting till lärandetillfället med den andra gruppen.

Reflektioner
Det var skillnad på att läsa sagan för förskolebarnen jämfört med skolbarnen eftersom förskolebarnen satt stilla och lyssnade och verkade tycka att sagan var mycket spännande. Det blev också mycket roligare för oss som lärare när vi märkte att de var engagerade. Det kändes också som att tillfället var väl anpassat för denna ålder, barnen fick en hel del Aha-upplevelser.

//Annika och Johanna

Teknik i förskolan ur olika synvinklar

Jag har under veckan genomfört en fältstudiedag på förskolan där jag lade fokus på att observera teknik ur olika perspektiv. En flicka i sexårsåldern kom fram till mig och berättade att hon ville göra pappersbåtar, jag sade då att ”vi går och pratar med en av fröknarna om hur vi ska göra”. Pedagogen ville tillmötesgå flickans önskemål och sade att ”vi använder datorn tillsammans, vi går ut på Internet för att söka efter instruktioner till pappersbåtar”. Flickan och pedagogen samtalade om vilken slags båt hon ville göra, pedagogen skrev ut instruktionerna och sedan kunde vikningen av båtarna sätta igång. De använde sig av både vanliga papper i A4-format och tidningspapper, flickan kom fram till att det var enklast att vika med det vanliga pappret. Vi (jag och pedagogen) frågade henne om hon följt instruktioner förut vilket flickan menade att hon inte hade. Jag iakttog henne när hon vek sin första båt, hon följde noggrant instruktionerna och lyckades skapa en båt. Hon ville göra fler vilket hon fick och några barn var nyfikna på vad hon gjorde. Flickan sade att hon tillverkade båtar och kompisarna ville också göra detta, vilket de självklart fick. Tillsammans vek de båtar utefter instruktionen och flickan gav råd till kompisarna om hur de kunde göra. Jag sade till barnen att de alla hade en god teknik när de vek båtarna och när de följde instruktionerna (en form av teknisk läskunnighet).

Barnen kom sedan fram till att det vore roligt att pröva om båtarna flyter eller sjunker i vatten, vilket de fick göra i en balja fylld med vatten. De gissade (ställde hypotes) att båtarna flyter på vattnet. Sedan utförde de sitt ”experiment” när de ställde ner båtarna i baljan, de var mycket glada när de såg att båtarna flöt omkring och de prövade även att blåsa lite på dem för att få fart på båtarna. Efter en stund märkte barnen att en av båtarna började gå sönder (de sögs upp av vattnet) vilket de undrade över och vi frågade dem hur det kom sig, vad tror ni? Barnen trodde att vattnet på något sätt äter upp pappersbåtarna, det svaret visar på att de har sett vad som har hänt och de har en god uppfattning om vad som händer med pappret i vattnet. Pedagogen berättade för barnen att pappret suger upp vatten och löses upp i mindre bitar, vilket barnen tyckte var spännande. De kunde på så vis dra en slutsats av sitt ”experiment”, deras hypotes om att båtarna flyter på vattnet stämde, att sedan sögs pappret upp av vattnet var barnen inte helt beredda på men gav dem nya perspektiv på vad som händer när papper möter vatten.
På eftermiddagen fortsatte barnen att vika båtar och flickan instruerade andra barn i vikandets konst. Jag frågade flickan om hon fortfarande behövde följa instruktionen vilket hon sade att ”det gör jag inte nu, jag känner i fingrarna hur jag ska göra”. Det är fascinerande att när hon för första gången följde en instruktion nästintill själv kunde ta till sig den form av teknisk läskunnighet som krävs, omsätta den till praktik genom att vika båtar och sedan instruera sina kompisar. Hon verkar kunna ta till sig nya kunskaper och har en vilja att lära sig, vilket är oerhört viktigt att inneha.

Under den här dagen på förskolan kunde jag se teknik ur olika perspektiv:
- Pedagogen tar hjälp av datorn/Internet för att finna en lämplig instruktion.
- Flickan får pröva att följa en instruktion, först med hjälp av pedagogen och sedan på egen hand. Här får flickan tillfälle att utveckla sin teknik när det gäller att vika pappersbåtar.
- Flickan instruerar kompisarna i hur de viker en pappersbåt utifrån instruktionen och får höra av mig att hon använder en god teknik när hon viker.

Jag kunde även se ett naturvetenskapligt perspektiv när barnen prövar om båtarna flyter eller sjunker i vatten, de ställer hypotes, experimenterar och kan dra en slutsats med hjälp av pedagogen. Jag finner det intressant att barnen fick möjlighet att utöva både teknik och naturvetenskap i samma aktivitet och visar på att de båda ämnena kan integreras på ett naturligt vis.

Ginner och Mattsson (1996) talar om att det är värdefullt att själv pröva på olika lösningar och sedan utvärdera dem. Det handlar också om att barn/elever behöver träna sin förmåga att knyta an både teoretisk och praktisk kunskap. Allgurén och Hagren i Ginner och Mattsson (1996) menar att teknik har sin grund i nyfikenhet, att lösa problem och ha ett förtroende för framtiden. Jag håller med författarna i deras resonemang och inser hur betydelsefullt det är för barnen/eleverna att möta teknikämnet utifrån dessa tankar.