Teknik i förskolan ur olika synvinklar

Jag har under veckan genomfört en fältstudiedag på förskolan där jag lade fokus på att observera teknik ur olika perspektiv. En flicka i sexårsåldern kom fram till mig och berättade att hon ville göra pappersbåtar, jag sade då att ”vi går och pratar med en av fröknarna om hur vi ska göra”. Pedagogen ville tillmötesgå flickans önskemål och sade att ”vi använder datorn tillsammans, vi går ut på Internet för att söka efter instruktioner till pappersbåtar”. Flickan och pedagogen samtalade om vilken slags båt hon ville göra, pedagogen skrev ut instruktionerna och sedan kunde vikningen av båtarna sätta igång. De använde sig av både vanliga papper i A4-format och tidningspapper, flickan kom fram till att det var enklast att vika med det vanliga pappret. Vi (jag och pedagogen) frågade henne om hon följt instruktioner förut vilket flickan menade att hon inte hade. Jag iakttog henne när hon vek sin första båt, hon följde noggrant instruktionerna och lyckades skapa en båt. Hon ville göra fler vilket hon fick och några barn var nyfikna på vad hon gjorde. Flickan sade att hon tillverkade båtar och kompisarna ville också göra detta, vilket de självklart fick. Tillsammans vek de båtar utefter instruktionen och flickan gav råd till kompisarna om hur de kunde göra. Jag sade till barnen att de alla hade en god teknik när de vek båtarna och när de följde instruktionerna (en form av teknisk läskunnighet).

Barnen kom sedan fram till att det vore roligt att pröva om båtarna flyter eller sjunker i vatten, vilket de fick göra i en balja fylld med vatten. De gissade (ställde hypotes) att båtarna flyter på vattnet. Sedan utförde de sitt ”experiment” när de ställde ner båtarna i baljan, de var mycket glada när de såg att båtarna flöt omkring och de prövade även att blåsa lite på dem för att få fart på båtarna. Efter en stund märkte barnen att en av båtarna började gå sönder (de sögs upp av vattnet) vilket de undrade över och vi frågade dem hur det kom sig, vad tror ni? Barnen trodde att vattnet på något sätt äter upp pappersbåtarna, det svaret visar på att de har sett vad som har hänt och de har en god uppfattning om vad som händer med pappret i vattnet. Pedagogen berättade för barnen att pappret suger upp vatten och löses upp i mindre bitar, vilket barnen tyckte var spännande. De kunde på så vis dra en slutsats av sitt ”experiment”, deras hypotes om att båtarna flyter på vattnet stämde, att sedan sögs pappret upp av vattnet var barnen inte helt beredda på men gav dem nya perspektiv på vad som händer när papper möter vatten.
På eftermiddagen fortsatte barnen att vika båtar och flickan instruerade andra barn i vikandets konst. Jag frågade flickan om hon fortfarande behövde följa instruktionen vilket hon sade att ”det gör jag inte nu, jag känner i fingrarna hur jag ska göra”. Det är fascinerande att när hon för första gången följde en instruktion nästintill själv kunde ta till sig den form av teknisk läskunnighet som krävs, omsätta den till praktik genom att vika båtar och sedan instruera sina kompisar. Hon verkar kunna ta till sig nya kunskaper och har en vilja att lära sig, vilket är oerhört viktigt att inneha.

Under den här dagen på förskolan kunde jag se teknik ur olika perspektiv:
- Pedagogen tar hjälp av datorn/Internet för att finna en lämplig instruktion.
- Flickan får pröva att följa en instruktion, först med hjälp av pedagogen och sedan på egen hand. Här får flickan tillfälle att utveckla sin teknik när det gäller att vika pappersbåtar.
- Flickan instruerar kompisarna i hur de viker en pappersbåt utifrån instruktionen och får höra av mig att hon använder en god teknik när hon viker.

Jag kunde även se ett naturvetenskapligt perspektiv när barnen prövar om båtarna flyter eller sjunker i vatten, de ställer hypotes, experimenterar och kan dra en slutsats med hjälp av pedagogen. Jag finner det intressant att barnen fick möjlighet att utöva både teknik och naturvetenskap i samma aktivitet och visar på att de båda ämnena kan integreras på ett naturligt vis.

Ginner och Mattsson (1996) talar om att det är värdefullt att själv pröva på olika lösningar och sedan utvärdera dem. Det handlar också om att barn/elever behöver träna sin förmåga att knyta an både teoretisk och praktisk kunskap. Allgurén och Hagren i Ginner och Mattsson (1996) menar att teknik har sin grund i nyfikenhet, att lösa problem och ha ett förtroende för framtiden. Jag håller med författarna i deras resonemang och inser hur betydelsefullt det är för barnen/eleverna att möta teknikämnet utifrån dessa tankar.