Förskolebarns tankar om varför magneter fastnar på kylskåpet

På min fältstudieförskola hade jag möjlighet att samtala med sex barn i femårsåldern om deras uppfattningar om magneter och varför dessa fastnar på kylskåpet. Vi hade möjlighet att vara i ett avskilt rum på förskolan, jag ville att vi skulle ha ett lekfullt samtal där barnen fick pröva egna hypoteser vilket medförde att jag tog med sex stycken Briotåg. En naturlig ingång till frågeställningen blev att barnen fick undersöka varsitt Briotåg och beskriva vad de såg. Barnen talade om att det bland annat fanns hjul på tåget, det hade olika färger, är gjort i antingen trä eller plast samt att det finns magneter på tågen. När barnen väl hade kommit fram till att det fanns magneter på tågen vilka gör att de kan sättas ihop frågade jag dem om de kunde beskrivna magnetens egenskaper och hur de tror att en magnet fungerar. Barnen kom med förklaringar såsom att magneter fastnar mot varandra, de passar ihop med en ”bakåtmagnet” och en ”framåtmagnet” som gör att magneternas kraft sugs mot varandra. De talade också om sina Briotåg hemma som de kan skapa långa tåg med och köra på olika banor. Jag frågade om de hade några magneter hemma varvid flera barn direkt kom fram till att de har sett sådant på kylskåpet, ”på såna där kylskåpskort” som en pojke uttryckte sig, några barn ansåg att kylskåpet är magnetiskt och menade att det finns luft mellan magneten och kylskåpet. En flicka talade om att hon tror att det finns några magneter bakom kylskåpet. Där blev frågan om varför magneter fastnar på kylskåpet aktuell och en flicka menade att magneter ”har en glad och en ledsen sida som gör att de kan fastna på kylskåpet”. Hon fortsatte med att ”två glada sidor inte kan fastna och inte två ledsna sidor heller”. Det svaret bidrog till att hennes kamrater prövade detta på tågen och kunde på så vis få en konkret upplevelse av det hon berättade. En pojke tog ”två ledsna sidor” mot varandra, det uppstod motstånd mellan magneterna (repellera) och den ena vagnen körde tvärs över bordet till hans kamrat, vilket flera barn prövade på själva. De fann händelsen mycket rolig och kom på att ”tåget kör av sig självt nu”. Här blev det spännande då en flicka prövade att sätta tåget mot andra metaller i rummet vilket pojkarna blev inspirerade av och tåget fastnade mot de flesta material som barnen prövade. Jag lät barnen laborera med tågen ett tag, observerade deras lek och samtal innan vi avslutade aktiviteten. Jag fann situationen mycket spännande och intressant, flickan som svarade att magneter har en glad och en ledsen sida har en begynnande förståelse för dess kraft och hon är något på spåren. Svaret har enligt mig även en slags filosofisk underton och fick igång hennes kamrater att laborera med tågen på olika vis.