Utvärdering på förskolan

Jag har idag genomfört utvärderingen av vårt magnettema på min fältstudieförskola. Barnens kunskaper utvärderades genom att de fick berätta för sina kompisar som inte var med vid de andra tillfällena om vad de kom ihåg om magneter. Detta klarade de utan problem, de hade bra kom-ihåg och kunde tydligt beskriva för kompisarna vilka saker som fastnar på en magnet och varför. "De fastnar på järn" sa de i kör. Så jag märker att barnen har lärt sig mycket om magneter sedan jag första gången introducerade dem i ämnet för några veckor sedan.

De berättade om vad de målat på sina teckningar och sedan fick alla barnen berätta sina erfarenheter om magneter i hemmet, vilket inte sträcker sig så mycket längre än till kylskåpsmagneter. Jag hade med mig några starka magneter så alla barnen fick chans att känna kraften då de attraherar eller repellerar varandra, vilket var mycket fascinerande. Då vi pratat färdigt om magneterna sa jag att nu skulle alla få göra egna kylskåpsmageter och det ville de gärna göra. Jag hade planerat att de skulle få använda sig av olika material, men tyvärr blev en pojke magsjuk just då så min ahandledare fick ta hand om honom och jag visste inte vilket material jag kunde använda mig av. Men barnen har stor fantasi och det kan bli fantastiska kreationer med hjälp av bara paper och penna.Febril aktivitet i Skaparverkstan
Vilka fina kylskåpsmagneter som tillverkats. Barnen var mycket duktiga och stolta över sina alster.

Lektionstillfälle i skolan med elever i år 1-2

Vi genomförde lektionstillfället i skolan där vi hade sju elever i varje grupp och tillgång till det befintliga klassrummet vilket vi ansåg var mycket positivt. Vi valde att först repetera vad vi gjorde vid förra tillfället då eleverna fick frågan ”Vad är en magnet”? Eleverna nämnde några saker med magnetiska egenskaper vilka vi skrev upp på whiteboardtavlan. Vid förra tillfället nämndes också maneter vilket vi också tog upp till diskussion och förklarade skillnaden, då det är väsentligt att hålla isär begreppen. Vi visade en bild på en magnet och en manet och samtalade om deras olikheter. Här fick vi med eleverna på att det är två helt skilda saker vilket var vårt syfte. Det blev dags att läsa vår saga som handlar om hur och var magneten upptäcktes, som ger eleverna en bild av hur det kan ha gått till vid upptäckten av den magnetiska stenen samt var namnet kommer ifrån. Efter läsning av sagan fick eleverna möjlighet att uttrycka sina tankar kring den, sedan introducerades eleverna till experimentet vilket kallas Magnet och burk ur Försök med fysik. De fick en labbrapport per grupp där de först ställer en hypotes om vilka föremål i burken som de tror kommer att fastna på magneten. Burkarna som eleverna laborerade med innehöll gem, skruv, suddgummi, häftstift, pusselbit, nål, legobit, penna, sked i metall samt gummiband. Vi talade om hur rapporten skulle fyllas i vilket eleverna förstod direkt och de ville genast sätta igång med experimenten. Eleverna fick arbeta i olika grupper om 3-4 elever i varje grupp och prövade vilka föremål som fastnar/inte fastnar på stavmagneten. Gruppinledningarna gjordes på förhand av Ann-Louise som genomför fältstudier i den här klassen vilket underlättade då hon känner eleverna. Det blev två stycken experimentstationer per tillfälle där eleverna kunde diskutera, ställa hypoteser, experimentera och fylla i sina rapporter. Vi fick möjligheten att lyssna på eleverna, ställa utmanande frågor och observera dem i sin upplevelse, vilket var väldigt roligt.

När eleverna var färdiga med sina experiment samlade vi dem och lät dem berätta om sina slutsatser; alla elever hade kommit fram till att det är föremål av järn som fastnar på stavmagneten. Deras hypoteser stämde överens med slutsatsen. Här blev det aktuellt att berätta mer om magneter och magnetism; vi tog bland annat upp att magneter har olika form, de innehar egenskapen att kunna dra till sig föremål av järn eller innehållande järn samt hur minimagneterna/atomer fungerar inuti en järnbit. Även magnetens två olika poler, vilka som dras mot varandra (attraherar) och vilka som stöter bort varandra (repellerar) var sådant som vi gick igenom. Eleverna visade intresse för att förstå magnetens egenskaper och hur den fungerar, vilket inte är helt enkelt att förstå. Det handlar om att ge dem möjligheten att känna till fenomen och begrepp som förekommer i vardagen, som återkommer i vardagslivet och högre upp i skolåren.
Vi ställde dem även frågan om ”Hur kan man hindra magnetens kraft”? vilket inte var en helt enkel fråga att besvara, de kom med olika förslag såsom att ”man kan ta bort de där atomerna inuti magneten” varav de fick förklaringen att då är det ingen magnet. Här fick vi visa på ett tydligt vis hur vi ville hindra att magneten fastnade på exempelvis whiteboardtavlan genom att ta en pusselbit mellan magneten och tavlan. Eleverna såg då vad som hände; att magneten inte fastnade på tavlan när pusselbiten var emellan, men magneten halkade ner från pusselbiten och satte sig fast på tavlan. Den här frågan blir aktuell att ställa vid uppföljningen då det blir tydligt om eleverna har förstått hur man kan hindra magnetens kraft att fastna på ett föremål.

Måluppfyllelse
De mål som var uppsatta för den här lektionen uttrycks kursplanen för naturkunskap och i Lpo 94. I kursplanen för naturkunskap står det bland annat att eleven ska utveckla förmågan att använda naturvetenskapliga kunskaper och erfarenheter för att stödja sina ställningstaganden.
I Lpo 94 står det att eleven bör känna till och förstå grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga kunskapsområdena.

Vårt syfte med lektionstillfället var att eleven ska få kännedom om magnetens egenskaper och även att det finns magnetiska föremål i vardagen. De fick möjligheten att se magneter och magnetism på ett nytt sätt, de visade och redogjorde sin förståelse genom experiment som vi observerade. Vi finner att målen uppfylldes med tanke på hur eleverna visade sin förförståelse, de resonerade med varandra om sina hypoteser, prövade hypoteserna, drog slutsatser och reflekterade över tidigare erfarenheter med den ämnesteori som presenterades. Utvärdering av lektionstillfället kommer att innehålla ytterligare repetition där eleverna får redogöra för vad de har lärt sig om magneter genom vår Concept Cartoon där några påståenden förekommer och eleverna får argumentera för vilka som anses vara rätt. Det är även tänkt att eleverna ska få rita och berätta vad de vet om magneter som en avslutning på våra lektionstillfällen.

Egna reflektioner
Vi anser att eleverna visade intresse och nyfikenhet för magneter och även vårt lektionsupplägg som innefattar en balans mellan upplevelser, egna erfarenheter och ämnesteori. Våra ordval var viktiga när vi talade om magnetens egenskaper och hur den fungerar, ord som attraherar, repellerar, atomer, nord- och sydpol var sådana vi ansåg var väsentliga att eleverna känner till för att kunna förstå fenomenet. Som blivande pedagoger var det spännande att först undersöka vilken förförståelse eleverna har, sedan planera och genomföra lektionsupplägg där deras förståelse blir tydlig samt sedan utvärdera och knyta samman lektionen.

Genomförande i förskolan

Vi (Ann-Louise och Helen) har nu genomfört och observerat lärandetillfällen i förskolan. I varje grupp hade vi med oss fyra barn, två pojkar och två flickor. När vi planerade tillfället hade vi tänkt att barnen skulle få undersöka var magneten fastnade och försöka dra slutsatsen vad som var gemensamt med de föremål där magneten fastnar. Denna planering har vi fått revidera något på vår förskola, då detta moment spontant på barnens initiativ genomfördes vid det första tillfället. Då kom barnen fram till att magneten fastnar på saker som är kalla, men då den även fastande på ett varmt element kunde de inte komma på vad det var som drog till sig magneten. I slutet då flera barn hade lämnat rummet var det en flicka som sa: ”det är järn”. Jag hörde henne knappt och förstod inte vad hon sa förrän efteråt och därför spann jag inte vidare på den tanken just då. Tyvärr var denna flicka inte närvarande idag men det var en annan flicka som hört vad hon sagt och kom ihåg att magneterna fastnar på saker av järn.

Nu ville vi ge barnen en ny utmaning och bestämde oss därför att använda oss av samma experiment som vi planerat genomföra i skolan; Magnet och burk. Vi började med att presentera magneterna för barnen genom att lägga fram 20 st. kulor och 6 st. ringar med magnetiska egenskaper för att se hur de leker och undersöker dem och drar slutsatser kring vad som händer. Ringarna var spännande genom att de satte ihop sig (attraherade) varandra vissa stunder medan de stötte bort varandra (repellerade) andra. Barnen förstod till slut att det berodde på vilken sida de satte ihop med varandra och sa att ”den trycker bort mig” då magneten repellerade.

Då barnen lekt en stund lästes Sagan om den magiska stenen för att ge en historisk bakgrund till magneten samt ge dem svaret till vilket material som drar till sig magneten. Sedan tog vi fram burken med diverse föremål och skrev upp föremålen på ett blädderblock. Barnen fick fundera på vilka av föremålen som de trodde skulle fastna på magneten och på blädderblocket ringade vi in de föremål som de trodde skulle fastna. Barnen fick en och en välja ett föremål och testa dragningskraften med hjälp av en stavmagnet och vi följde gemensamt upp hur detta stämde med deras hypotes på blädderblocket. När vi nu frågade dem varför vissa föremål fastnade på magneten men andra inte svarade de ”det är magnet”. De visste att föremålen som fastande var av järn men de kopplar ändå inte ihop förståelsen och vetskapen av att magnet och järn dras till varandra. Vi har reflekterat tillsammans över barnens respons på vårt valda ämnesområde och finner att barnen visade ett stort intresse för magnetens egenskap att dra till sig föremål av järn eller innehållande järn. Även magnetism som kan beskrivas som en osynlig kraft är något som barnen var fascinerade och försökte förklara detta fenomen utifrån sina egna erfarenheter.

Måluppfyllelse
Vi anser att barnen vi hade med vid genomförandet utvecklade sin förståelse för enkla naturvetenskapliga fenomen såsom läroplanen (Lpfö 98) uttrycker det. Vi hade även ett mål som lyder: Utforskande, nyfikenhet och lust att lära skall utgöra grunden för den pedagogiska verksamheten. Den skall utgå ifrån barnens erfarenhet, intresse, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och idéer skall tas till vara för att skapa mångfald i lärandet. Det målet tycker vi också att vi uppfyllde då vi anser att på förskolan är upplevelsen av vad som händer då magneter drar till sig eller stöter ifrån sig ett material det viktigaste. Vi vill inte fokusera så mycket på faktakunskaper eller bakgrunder till fenomenet. Vi lät alla barnen komma till tals, vilket är lättare då man har en mindre grupp och vid andra genomförandet tyckte vi att vi var ännu bättre på att vänta och lyssna på vad barnen hade för tankar och funderingar. Då lät vi dem också rita en teckning för att berätta hur de tänker om magneter och vad de lärt sig av oss. Vid utvärderingen av genomförandet planeras att alla barnen på avdelningen ska få göra egna kylskåpsmagneter för att knyta ihop detta lilla tema om magneter.

Det känns verkligen som om det blir ett för litet tema då vi endast genomför ett experiment, det hade varit kul att kunna fortsätta med fler experiment för att barn och elever ska få lära sig ännu mer om detta naturvetenskapliga fenomen. Särskilt eftersom barnen visade intresse och nyfikenhet vore det spännande att bygga vidare på deras kunskaper och utmana oss själva som blivande pedagoger gällande planering, genomförande och utvärdering.

Teknik i skolan och på förskolan

Ginner och Mattsson (1996) skriver att många elever kan mer än sina lärare inom datatekniken. Jag tror att detta är en av andledningarna till att datorer inte används i undervisningen så mycket. Lärarna tycker att det är pinsamt kan jag tänka mig och en del lärare kan så lite att de är rädda för datorn. Jag tycker inte att lärare skall vara rädda för att lära sig någonting av sina elever. I den etta jag är och gör fältstudier finns en dator i klassrummet. Där får eleverna sitta ibland och spela mattespel. Läraren använder även ett cd-rom spel när han går igenom läsläxan med eleverna, då visas det på en vit duk med hjälp av en kanon så att alla kan se. Det känns som ett nytt och modernt sätt att gå igenom läsläxan på. Själv tycker jag att datorn borde integreras mer in undervisningen!

Eleverna kan även välja teknik som elevensval, då tillverkar de saker som tillexempel ”gubben i lådan” som tillverkas av papp och ”jungfruben” (så säger man i Göteborg, jag vet inte vad det kan heta här. Det är sådana som man kan stoppa i hålen på en bunt papper och sedan viker upp ”benen”.) så tittar liksom gubben upp när man drar i en ”spak”.

På den förskola jag är finns ingen dator, vilket jag tycker är synd, eftersom den är ett roligt och stimulerande redskap att använda när man skall lära sig något. En sak som jag har sett däremot är en kille som använde sig av en pinne för att bända bort ett litet isflak. Han använde sig alltså av hävstångsmetoden, det tyckte jag var fascinerande. I förra veckan när jag var på förskolan tillverkade barnen Alfons Åberg och Milla, då använde de sig av en mängd tekniska redskap som tillexempel saxar (som bygger på hävstångsprincipen) och pennor.

När jag själv tänker på teknik tänker jag främst på elektronik som datorn och tv:n. Jag har svårt att se pennan och saxen som teknik.

Tankar om teknik i skolan

Jag har funderat på hur teknikanvändningen ser ut på den aktuella skola jag genomför fältstudier på. Hittills har jag inte sett att eleverna använder exempelvis datorer i någon större utsträckning i undervisningen och jag anser att de går miste om dess olika användningsområden, många elever förknippar datorer med olika slags spel. Jag saknar även diskussioner om teknik som kan vara så mycket mer än en dator, mobiltelefon och olika slags maskiner. Det här har jag samtalat med lärarna om och ofta talar de om att de har begränsad med tid att lägga på olika ämnesområden samt innehar bristande kunskaper och intresse, vilket jag tycker är den största ”boven” i det här dramat. Ginner (1996) framhåller att alla behöver allsidiga kunskaper i teknik och naturvetenskap, teknik handlar till stor del om problemlösning och att det är värdefullt att skilja mellan teknik i sig och skolämnet teknik. Jag håller med författaren i sitt resonemang och inser att det handlar om att lärare behöver få upp ögonen för teknikens olika ansikten, användningsområden och ta vara på elevers kunskaper samt intresse genom att exempelvis ställa frågor om vad de tänker på när de hör ordet teknik. En sådan fråga tror jag kan öppna upp för olika tankegångar hos både elever och lärare och kan användas för att ge ett bra underlag för planering av lektioner med tekniskt innehåll. Ginner (1996) beskriver också att teknik har kommit till för att på något vis utföra en uppgift/ett slags arbete vilket då är dess största uppgift. Det här behöver våra elever bli medvetna om och se tekniken i sin vardag, exempelvis kan vi diskutera hur vi tillämpar tekniska tillvägagångssätt under en dag i vårt liv vilket kan ge en god bild av teknikens nytta för människan. Att ta in tekniken på ett vardagligt vis i klassrummet som ett första steg tror jag kan bidra till att skapa intresse hos eleverna och läraren kan på så vis bygga vidare på elevernas vardagliga erfarenheter.

Riis i Ginner (1996) nämner att som lärare måste man inneha en vilja och våga ta sig an teknikämnet, vilket jag verkligen kan hålla med om. Lärarens roll är oerhört viktig i alla lägen och undermedvetet visar vi vad som är viktigt respektive oviktigt gällande exempelvis val av ämnesområden att fördjupa oss i och ämnen som på något vis hamnar i skymundan. Det ger mig som lärare utmaning att ta sig an områden/ämnen som jag kanske inte behärskar på det vis jag önskar men det är viktigt att tänka på för vems skull man gör det och varför. Jag menar att det handlar om att ge våra elever redskap för framtiden och då bör de ha fått möjligheter att lära sig om olika ämnen i skolan som de har nytta av utanför skolan. Teknik är ett sådant ämne anser jag och eleverna bör också få tillfälle att samtala om etiska perspektiv när ny teknik blir aktuell vilket är värdefullt att föra resonemang kring.

Jag ser fram emot att observera teknik i olika sammanhang på den aktuella skolan och även på förskolan. Jag har tänkt samtala med barn/elever om teknik och är nyfiken på att få höra deras tankegångar.

Det är viktigt med tekniska kunskaper

Så här illa kan det gå om man inte har tekniska kunskaper

Eller sunt förnuft....

Teknik på förskolan och skola

Teknik på förskolan
Tekniken finns överallt i vår vardag det gäller bara att upptäcka den. Jag tror det är viktigt att vi försöker göra barnen nyfikna och även medvetna på hur olika saker i vardagen fungerar. Jag tror att många med mig förknippar tekniken med en teknisk pryl exempelvis en dator, tv, stereo osv. Det är viktigt att göra barnen medvetna om att teknik kan handla om så många olika saker. Tekniken användas bland annat för att underlätta vår vardag, vi använder den utan att tänka på att det är teknik. Därför tror jag att begreppet teknik är något som behövs sätta in i relevanta sammanhang för barnen på förskolan, vardagstekniken anser jag bör göras mer synlig och även mer begriplig för barnen. Jag tror att om barnen får mer kunskap om tekniken kan det skapas ett intresse tidigt och vardagen kan på så sätt bli både roligare och begripligare för barnen.

Under en dag på förskolan använder sig barnen av många olika tekniska saker. Det kan vara när de skapar och formar olika saker då kan saker som saxar, pennor, tejp, lim mm användas. Teknik används både inne och ute som en del i leken eller som hjälpmedel medvetet eller omedvetet av barnen för att skapa en lek eller vara till hjälp i leken.

För att konstruera desssa olika saker har en mängd olika teknik använts för att kunna utföra och skapa denna kreativitet. (bilderna är från förskolan).

En träbil som de tillsammans har gjort.

I uteleken användas en hel del olika saker.

När barnen ska ta på sig sina skor används ofta skogalje
för att underlätta för dem.

Teknik på skolan
teknik åk 1 kursplanen säger att eleven skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret:

• Kunna redogöra för, inom några välbekanta teknikområden, viktiga aspekter på utveckling och teknikens betydelse för natur, samhälle och individ.
• Kunna använda vanligt förekommande redskap och tekniska hjälpmedel och beskriva deras funktioner.
• Kunna med handledning planera och utföra enklare konstruktioner.

Dessa punkter har lärarna på min skola tolkat på detta sätt att första punkten innebär att eleven: skall känna till något om ett teknisktredskaps funktion, historia och utveckling.
Andra punkten innebär att eleven: skall kunna bygga med lego, klossar och kapplastavar.
Tredeje punkten innebär att eleven: skall kunna klippa och klistra.

Dessa tre punkter kan eleven visa så här:
att eleven bygger fria konstruktioner med hjälp av valfritt material och att eleven visar att de kan klippa och klistra.

Jag har har kollat lite extra på tekniken på skolan där jag möter tekniken nästa överallt , exempelvis på rasten när eleverna spelar boll när de har olika tekniker för att kunna utföra aktiviteten på bästa sätt. När eleverna har lek finns det ett lekrum där barnen kan bygga och konstruera med klossar. På lektionerna får eleverna ibland annat måla och skapa olika saker, då använder de sig av saxar, pennor, lim för att underlätta arbetet. Om man tittar i klassrum met finns där mycket teknik. Teknik kan handla att tillfredställa våra behov för att underlätta vart arbete i varadgen detta pratade Anna-Stina om på föreläsningen den 30/1-09.
Jag pratade några elever i år 1 på den skola jag gör min fältstudier för att får reda på vad de anser sig vara teknik. De flesta av de elever jag pratade med sa att datorn är en "teknisk sak" bara en av dem sa förutom datorn att även saxen är en "teknisk sak". Jag tror det är så vikitgt att elever får mer kunskap om av teknik kan innebära för oss i vår vardag eftersom tekniken spelar så stor roll för oss. För teknik kan innebära olika för olika människor och det finns så mycket som ordet teknik omfattar som vi inte tänker på och är medvetna om.

Ginner menar att vi använder oss av teknik varje dag utan egentligen veta hur den är uppbyggd.
Att låta elever få arbeta på ett undersökandesätt och ett problemlösning hjälper dem att förstå hur saker och ting är uppbyggda. Detta tror jag också är ett bra arbetssätt för att få elever intresserade av teknik.
Det är alltid vikitgt att man individanpassar arbetet för att kunna möta varje elev på bästa sätt!